Det är temat för morgondagen och den kommande veckan i Svenska kyrkans liv. Jag har både skrivit tidigare på denna blogg och sagt i olika sammanhang att vi borde leva våra liv med döden som relief. Det är så oerhört lätt att leva som om vi hade all tid och allt liv i världen, som om vi vore odödliga. ”Tänk på att du är dödlig”, sa slaven till kejsaren på hans vagn. Hur ofta tänker vi själva på det? Ibland kanske och då när vi drabbas, drabbas av förlustens sorg, drabbas av svår sjukdom. Men vi skulle behöva påminna oss än mer om vår dödlighet, att vårt liv, vår tid här på jorden är begränsad. Då skulle olika ”viktiga” ting få annat perspektiv. Då kanske vi inte skulle käbbla så mycket? Jesus uppväckte änkans son i Nain. Det får vi höra om i morgon i Svenska kyrkans huvudgudstjänster. (Texten återfinns i Lukasevangeliet 7:11-17). Vi skulle behöva bli återuppväckta också vi, återuppväckta från det egoistiska och introverta liv som många av oss ( jo då; också jag) lever. Vi skulle behöva bli återuppväckta till att se vår medmänniska oavsett vilken politisk åskådning eller etnisk tillhörighet vederbörande har. Vi skulle behöva bli återuppväckta till ett kärlekens synsätt både på andra och på oss själva. Men hur?

För mig är det solklart. Att anta Jesu utmaning och följa Honom, att fördjupa relationen med Honom, att lyssna till Honom, tala till Honom, se Honom i min medmänniska och inse att allt det jag gör mot en av dessa mina minsta medmänniskor, det jag jag för Jesus själv.

Tänk om jag kunde leva så! Jag vill leva så! Men jag misslyckas, dagligen och stundligen. Jag vill gå från död till liv, men jag tycks klamra mig fast i döden. Då finns egentligen bara tilliten kvar, tilliten till nåden, tilliten till Honom som varit i dödens land långt före mig, som möter mig där och ger mig en chans till, och en till, och en till… därför att Han visat att döden och min egen fångenskap i den inte har sista ordet. Och i benådade ögonblick glimmar livet till, ja Livet med stort L.

Ps: I morgon går jag till min vallokal i Gamla stan och röstar. Nu har jag bestämt mig, men det har inte varit lätt. Alla riksdagspartierna har kloka tankar och egentligen skule jag vilja sätta ihop det optimala partiet med delar av allas. Och vem vill inte det egentligen..? Men i morgon röstar jag och sen blir det spännande att se hur det går. Måtte det bara bli befintliga riksdagspartier som kommer till uppropet den 4 oktober!