I måndags var jag på Hjo folkhögskola – en skola där Skara stift är involverat. Jag bokade en heldag med rektor, lärare, elever, övrig personal i olika konstellationer. Det var en fantastisk dag fylld av olika stimulerande möten! Vilken skola! Jag önskar att många får möjligheten att gå där, både då det gäller  Svenska kyrkans grundkurs, allmänna linjen, kantorslinjen, musiklinjen, polisförberedande linjen, konstskolan, 55+, etc. En av de starkaste stunderna för mig var när jag frågade en elev på den polisförberdande linjen varför han gick den och han svarade: ”För att växa som människa”. Flera av eleverna instämde. Det var just vad de fick vara med om – att växa som människa.

Det behöver jag också. Jag behöver bli mer mänsklig.  För mig handlar det om att i det dagliga livet börja om att älska Gud över allting och min nästa som mig själv. Tack och lov för Guds nåd som gör detta möjligt i varje innevarande stund. Fastetiden som nu pågår får vara en tid då vi försöker att, med Guds hjälp, än mer växa som människa – växa i kärlek till Jesus,  och leva den kärleken i relation till vår medmänniska, både dem vi har lätt för och dem vi har svårare för,  men också träna på att se vårt eget värde, att våga bejaka Guds kärlek till oss.

Att växa som människa – är det inte egentligen vår livsuppgift, det vi har att göra som individ på vägen mot det himmelska målet? Livet är en pilgrimsvandring, en växandets vandring där vårt uppdrag är att bejaka den andres växt och också bejaka vår egen växt. Och den andre behöver inte växa på samma sätt som jag. N’är den andre är sann mot sig själv är den andre inte nödvändigtvis identisk med mig. Men vi hör samman i olikheten, i mångfalden. Må vi växa i den insikten – en insikt om människans identitet och relation!