Sveriges television sänder den 1:a juni dokumentären ”Vid sidan av vägen”. Där skildras Ulrika Nätterdal och hur hon får avslag på sin önskan att bli antagen som präst.
Filmen väcker frågor kring vem som får blir präst och hur det avgörs. Det enskilda fallet kan jag av förklarliga skäl inte kommentera. Men jag vill generellt beskriva hur Svenska kyrkan arbetar med dessa frågor.

Frågan om prästantagning har varit aktuell så länge kyrkan har funnits. I de så kallade pastoralbreven i Nya testamentet skriver Paulus om de krav som ställs på den som ska leda en församling. Detta pekar på att det redan i den första kristna kyrkan fanns några som nekades uppdraget att vara församlingsledare (1 Tim 3:1-7), det vill säga bli utvalda genom bön och handpåläggning. Och så har det varit i alla tider. Svenska kyrkan säger varje år nej till ett antal diakon- och prästkandidater.
Det sker dock inte på godtyckliga grunder. Varje beslut föregås av en gedigen process där det bland annat ingår en rad samtal och en praktikmånad i församling. Därefter möter diakon- och prästkandidaten det som kallas antagningskonferensen. Det finns en sådan i varje stift. I Skara stift utgörs antagningsgruppen av fem ledamöter som är präster eller diakoner, den sjätte är psykiater. Efter antagningskonferensen träffar jag dem som mött kandidaterna och går igenom var och en utifrån det som skett under antagningskonferensen.  Först någon vecka efter antagningskonferensen fattas beslutet av mig och meddelas då kandidaten i ett personligt samtal.

Vad är det då som krävs för att bli präst eller diakon? Först av allt handlar det om en inre kallelse, d v s att en kandidat upplever att Gud kallat hen till livslång tjänst i kyrkans sammanhang som – en tjänst som handlar om att viga hela sitt liv, varje andetag åt Gud. Denna inre kallelse måste mötas av kyrkans yttre kallelse som konkretiseras av biskopens antagningsbesked.
Naturligtvis handlar det också om en kombination av kunskaper, färdigheter och personliga egenskaper. Kunskaper kan prästkandidaten tillägna sig på universitet och högskolor. Diakonkandidaten har en fackutbildning ( t ex sjuksköterska, socionom etc.). Färdigheter får sedan hen hjälp att träna upp under praktikperioder och under det så kallade profilåret som sker på Svenska kyrkans utbildningsinstitut.
När det gäller personliga egenskaper är det inte alltid lika uppenbart vad som krävs. Det går att lista olika egenskaper som är viktiga för präster respektive diakoner. Lyhördhet, social förmåga, kommunikativ talang, struktur, ledarskapsförmåga och mycket annat. Därtill kommer förtrogenhet med Svenska kyrkans liv, det vill säga att man deltar aktivt i församlingens gudstjänstliv och har erfarenhet av att vara ideell medarbetare. För prästkandidater gäller också att man ska ha eller under utbildningstiden skaffa sig erfarenhet av att vara konfirmandledare.

Men prästen och diakonen är också själavårdare och får därför bära andra människors sorger och problem. Det fordras därför inte bara en inre kallelse till vigningstjänsten utan också en särskild fallenhet  att hantera själavårdsuppdraget på ett pastoralt klokt sätt.

En del gånger är det ganska uppenbart både för kandidaten och för antagningskonferensen om svaret ska bli ja eller nej. Själva beslutet fattas dock alltid av mig som biskop. De föregås alltid av både eftertanke och bön om Guds ledning.
När det finns tvekan får det ofta vara omsorgen som fäller avgörandet. Omsorg om församlingen och omsorg om kandidaten. Jag vill betona att ett nej till den som vill bli präst eller diakon inte är ett nej till personen. Bibeln lär oss att vi har olika gåvor och olika roller. Paulus skriver om detta och konstaterar att alla inte kan vara apostlar eller profeter eller lärare. (1 Kor 12:29-30) Men alla är en oskattbar del av församlingen.
Dessutom kan människor förändras. Vi växer, utvecklas och skaffar nya erfarenheter. Därför är ett nej inte definitivt, utan kan omprövas efter fem år om kandidaten ansöker om detta.

En utförligare redogörelse för antagningsprocessen finns på stiftets hemsida. www.skarastift.se Du kan också läsa mer om detta med att bli diakon och präst i biskopsbrevet som handlar om just detta: Här finner du det.