Andra delen av Jonas Gardells programserie Åh, Herre Gud! har nu sänts (http://svtplay.se/v/1919903/ah_herregud/del_2_av_8). Jonas Gardell bollar på ett oerhört lätt (och ibland en aning lättvindigt kanske..) sätt med svåra frågor. I går var det offertanken i Bibeln. Offret som ett förbundstecken avhandlades och vi fick se hur Jonas Gardell slöt förbund med programredaktionen för ett (hans eget?) program genom att dela en kyckling i två delar och lägga dem på golvet på ett sådant sätt att de inblandade i överenskommelsen kunde gå mellan dessa kycklingdelar. Fånigt kan man tycka men samtidigt pedagogiskt enkelt för att begripa något av vad det innebar att sluta ett förbund på Gamla Testamentets tid.
Offer och synd avhandlades också, dock något snabbare (vad hinner man egentligen på en halvtimme på ett mer djuplodande sätt?). Offer och synd har inte minst med nytestamentlig teologi att göra. Klassisk kristen tro, d v s kristen tro sådan den ter sig från tidig medeltid talar om Gud som kräver att ett offer sker för att människans brott mot Gud ska kunna sonas. För att Guds vrede gent emot mänskligheten ska kunna dämpas för att inte säga helt tas bort kräver Gud ett offer som motsvarar människans brott som bestod i (består i?) att sätta sig upp mot Gud. Genom ätandet av den förbjudna frukten (det står inget om äpplen i 1 Mosebok) fjärmade sig människan från Gud. Det uppstod ett syndens gap mellan de båda kontrahenterna ett gap som bara Gud själv kan överbrygga och det gör Han genom offret av Jesus Kristus, hans Son, som syndfri dör för våra synder, som tar på sig all vår skuld, vår bortvändhet från Gud. Det finns ingen annan väg till Gud än via Jesus Kristus, än via försoningsoffret på Golgata kulle där blodet flöt för Din och min skull. Ja, ungefär så (otroligt förkortat) kan man sammanfatta den Anselmska försoningsläran från 1100-talet som fortfarande är Svenska kyrkans officiella syn på försoningen. Samtidigt rymmer kyrkornas dåtida och nutida traditioner fler tankar kring försoningen. I Svenska kyrkohistoria talar medgrundaren av Svenska Missionsförbundet, PP Waldenström, (Svenska Missionskyrkan) om den subjektiva försoningen där människan är den som förändras snarare än Gud och Gustaf Aulén håller fram det som kommit att kallas den klassiska försoningsläran där det som sker på korset är en kamp mellan gott och ont där det goda segrar.
Jag tror att något av allt detta måste finnas med i vår förståelse av Jesu offer på korset. Jesus tar på sig våra brister, våra svagheter, allt det som gått snett i Ditt och mitt liv. Men Han gör det inte p gr av att Gud skulle kräva ett blodigt offer utan för att Gud älskar, älskar så smycket och så hett att inget kan stoppa Guds kärlek. Jesus Kristus visar på detta genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse. Inte ens döden kan stoppa Guds kärlek. Synden utplånar han på korset. Ondskan besegrar Han. Trots att vi dagligdags möter ondska har den inte sista ordet och det kan ge oss mod och kraft att stå upp för kärlek, rättvisa och syskonskap som överbryggar alla gränser. Då blir korset och Jesu försoning inte Guds krav för att själv bli glad utan ett glädjebudskap för Dig och mig, något att leva av och leva i och som kan inspirera oss till att leva för.
I tacksamhet får vi denna onsdag utbrista Åh, Herregud!
(Det ska bli spännande att se vad Jonas Gardell tar upp nästa tisdag kl 21.00 i sitt program. Jag uppskattar dem och de borde samlas på en dvd så man kan visa dem i församlingar för att diskutera och fördjupa samtalen om viktiga teolgiska tankar – livsbärande tankar.)
