Kanske är det dags att rena kyrkan från alla dem som vill uttrycka sin kärlek till Jesus Kristus på ett kroppsligt sätt genom handviftningar och stillsamma upprepningar av Jesusnamnet? Sådana uttryck står ju inte i gudstjänstordningen i Domkyrkoförsamlingens kyrkor och än mindre i Svenska kyrkans kyrkohandbok. Så får man inte bete sig i Svenska kyrkan!! Usch och fy! Karismatiker göre sig icke besvär i våra kyrkor! Ut med Er!! Här ska vi ha folkliga gudstjänster, gudstjänster som följer vår tradition och inte blandar in annat! Låt oss inte påverkas av papister eller pingstvänner eller missionskyrkotraditioner! Låt oss inte hämta inspiration från annat håll! Låt inte väckelsen få finnas i våra sammanhang och framför allt: Låt inte Guds Ande ha så mycket att säga till om! Någon ordning på torpet får det väl ändå vara! Vi vill ha det lugnt och stilla i Svenska kyrkan! Ut med er alla som grips av Anden under gudstjänsttid! Kanske kan våra vaktmästare fungera som någon sorts ordningsvakter med lämplig biblisk batong i näven? Ut med Er som inget annat vill än hålla Er till Jesus Kristus! Ut med Er alla som inte förstår att det är ett brott mot kyrkans ordning att höja armarna som ett uttryck för öppenhet för Anden! Ve den präst som skulle göra så vid altaret! Ska man nu nödvändigtvis röra händerna i uppåtriktad riktning skall det vara synnerligen diskret – särskilt om man är prästvigd. Annars får det bli ett fall för domkapitlets tillsynsfunktion! Bort med dem som av någon gudomlig anledning brinner av Andens eld! Låt oss ha det lite fridfullt i kyrkan, lite lagom, lite trevligt…
Eller ska Gud vara involverad..?
Detta ironiska inlägg var skrivet som ett försvar för den karismatiska utvecklingen i S:ta Clara och som ett tydligt svar till Per-Ola Larssons inlägg under min rubrik ”Återkommer med blogginlägg på måndag”.
Skulle man nu inte tycka om att S:ta Clara kyrkas gudstjänster i viss mån präglas av den karismatiska traditionen som ryms inom Svenska kyrkans tro, lära och liv vill jag åter igen välkomna till Storkyrkan och S:t Jacob. Där har vi en annan typ av andlig prägel som också ryms inom Svenska kyrkans ram. Kanske är vi mer högkyrkliga i vår liturgi och mer liberala i vår teologi! Kom och lyssna, kom och delta, kom och se!
