I dag på Mikaelidagen sa jag följande inledande ord i min predikan: Vi lever alldeles påtagligt i en värld där ont och gott står i strid mot varandra och där det onda, det destruktiva har en förmåga att nästla sig in i våra system. När riksmötet öppnar på tisdag har 20 riksdagsplatser intagits av Sverigedemokraterna, ett parti vars politik har sin ursprungligaste grund i nynazismen och vars syn på medmänniskan strider kraftfullt mot den kristna tron. För oss, nya destruktiva tongångar, kommer ofrånkomligen att höras än mer i den politiska debatten. Nu går det inte längre att tiga, att blunda med både ögon och öron. Vi som vill kalla oss kristna och alla andra människor av god vilja måste stå upp för syskonskap, medmänsklighet och en generös hemmahörighet.

I morgon väljs en ny talman – rikets främste företrädare i rang efter kungen. Ska detta ske med stöd eller utan stöd av Sverigedemokraterna? Det ger sig. Kanske är det så att detta med att inte ta i dem med tång är ett uttryck som nu ångras. K G Hammar, vår förre ärkebiskop, påminde mycket klokt om att man visst ska tala med Sverigedemokraterna men att man inte ska ta i deras politik äns med tång.

Jag tycker personligen att det skulle vara svårt att vara talman i vetskap om att de främlingsfientliga har stöttat valet. Björn von Sydow sa nej på frågan om han ville ställa upp. Det hedrar honom. Men trots allt sitter nu SD i riksdagen med 20 ledamöter. Trots allt är det bättre att ta debatt med dem än att enbart tala om dem. Vi får se vad som händer de närmaste 4 åren.

Men må vi som vi kalla oss kristna fortsätta att kämpa för ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle med en generös flyktingpolitik. Låt inga spela ut olika grupper i samhället mot varandra! Vi har råd att låta en öppen och generös inställning råda.

Det blir nu spännande i morgon att se vem som blir talman och på tisdag att lyssna till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring.