Låt oss värna varandras bönerum

"Vi är bedjande människor." Så brukar biskop Eva Brunne uttrycka vad vi har gemensamt med människor från olika religioner. Bönen är viktig, och därför är det allvarligt när de rum som är avsedda för bön attackeras. De senaste veckorna har såväl synagogor som moskéer och kyrkor varit utsatta, och vi måste tillsammans värna dem.


Vi har det gemensamt med människor från olika trossamfund att vi ber. Bönen kan se ut på olika sätt. En del tycker om ritualiserade böner, som den muslimska salat eller den kristna tidebönen, andra vill hellre be fritt med egna ord. Vi kan fundera över om buddhistisk meditation kan räknas som en sorts bön, och vad den har gemensamt med kristen kontemplation. Men vi har det gemensamt att vi söker kontakt med en verklighet som transcenderar det materiella.

Bönen kan utföras var som helst, det är nog alla också överens om. Samtidigt har alla religiösa traditioner byggt hus som är avsedda att underlätta bönen, och för att de bedjande ska kunna komma samman. Det är hus med stor laddning.

Kanske beror det på denna laddning att bönerummet blir ett mål för den som vill angripa en religiös tradition och dess medlemmar. Under den senaste månaden har det skett alltför många gånger. Synagogan i Göteborg och det judiska gravkapellet i Malmö fick stora rubriker när de angreps. Veckan före jul bröt någon sig in i Trefaldighetskyrkan i Karlskrona och förstörde orgeln. Flera moskéer angreps under december: i Flen och i Säffle skedde skadegörelse och under julhelgen satte någon ett stort kors på dörren till moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm se bild). Det förefaller som om korset stulits från en närbelägen kyrkogård: det är alltså två platser för bön som vanhelgats.

Värre än de materiella skadorna är om dessa angrepp leder till att de interreligiösa relationerna skadas. Fanns det ett ”kristet” budskap bakom korset på moskén? Många muslimer associerar direkt till korstågen, och några ser däri en bekräftelse på att ”sådana är de kristna”. Att media med undantag för kortare artiklar i lokalpressen inte rapporterat om skadegörelsen i Flen och Säffle medan attackerna mot judiska byggnader lett till omfattande rapportering, uttalanden av politiker och solidaritetsmanifestationer sticker i ögonen, och riskerar att försämra judisk-muslimska relationer.

Det var inte en dag för tidigt som media och politiker reagerade över angreppen på de judiska församlingarna i Malmö och Göteborg. Men även angrepp på blygsamma moskéer på små orter måste uppmärksammas. Även de måste få medel till säkerhetsåtgärder. Även de behöver höra att politikerna vill stå upp för deras rätt att samlas till bön utan rädsla.

Jag har följt diskussionstrådar om moskéattackerna på Facebook, och till min glädje sett att judiska och kristna företrädare varit snabba med att uttrycka sin förfäran över dem, och stöd till de drabbade. Än en gång kan jag konstatera att det nu finns kontaktytor och goda relationer mellan religiösa företrädare. Vi har goda förutsättningar att motverka den splittring som vissa krafter vill skapa, genom att tydligt tillsammans värna varandras bönerum, och genom att tydligt säga ”inte i mitt namn” när en attack har religiösa förtecken.

Helene Egnell