Våga vara varandras vänner!

Vänskap är ett tema som dykt upp ofta på senaste tiden i det arbete vi står i. ”Interfaith friendship”, närmare bestämt – vänskap mellan människor av olika tro. Kanske är det sådan vänskap som ska rädda världen?


Från IKETH:s konferens Sharing lives, love and security: transforming identities in changing societies i Kroatien 26-29 april 2018.

Det kan låta högtidligt – men i en tid då antisemitismen ökar och bilden av ”muslimen” blir alltmer avhumaniserad är det av avgörande betydelse att odla vänskap med människor av annan tro. För då blir antisemitiska eller islamofobiska yttranden inte bara något som vi av princip tar avstånd från, utan något som handlar om våra vänner – och då blir det en tvingande nödvändighet att stå upp till deras försvar.
I samband med konferensen Healing of memories i Göteborg 9-10 april presenterade rabbi Alon Goshen Gottstein Elijah Interfaith Institutes  program #MakeFriends . Programmet bygger på tanken att vi utgår från vår gemensamma mänsklighet och sökandet efter mening och att vänskapsrelationer är ömsesidiga. När vänskap finns är det en grund utifrån vilken vi kan närma oss de skillnader som finns mellan religionerna och se dem som en möjlighet att lära mer. Att ställa svåra frågor till en vän är inte detsamma som att angripa eller kritisera, och när vi har mötts ansikte mot ansikte kommer vännens ansikte att stå för vår inre syn även när vi talar om hens religion inför andra.
Några veckor senare på IKETH:s  konferens Sharing lives, love and security: transforming relationships in changing societies i Omiš i Kroatien, talade professor Angelika Weber från Salzburg om vänskap som grundläggande för religionsdialogen. Hon utgick från den katolska synen på vänskap, och påpekade att den kristna synen på vänskap skilde sig från den antika grekiska, som utgick från att vänner måste vara (jäm)lika: de tyckte om varandra därför att de var likadana. Det är snarare så att vänskap bryter ned hierarkier och skapar jämlikhet mellan dem som är olika, menade Angelika Weber.
Vandring för vänskap är sedan några år en aktivitet som arrangeras av Interreligiöst Fredsforum. ”Friendship walks” är också en aktivitet som Elijah Interfaith Institute rekommenderar för att odla interreligiösa vänskaper. Idén bakom Vandring för vänskap uttrycks såhär: ”När vi går en bit på vägen tillsammans. När vi berättar för varandra något om den väg som fört oss hit, till den plats där vi möts. Då blir vi människor för varandra, bortom etiketter i form av religion och andra grupptillhörigheter. Då skapas förståelse, en grund för tillit och en önskan att fortsätta den gemensamma vandringen.”
Vänskaper kan vara ytliga eller djupa, men jag tror att interreligiösa vänskaper på alla nivåer är livsviktiga. Det grundläggande är att vi blir mäniskor för varandra, människor med en historia, familj, yrkesidentitet är gott nog. Men vi kan också nå djupare, genom samtal där vi delar vårt sökande efter mening i livet och vårt engagemang för fred och rättvisa grundat i den trostradition vi står i.
I länderna i det forna Jugoslavien levde människor av olika tro sida vid sida, de var grannar, de gifte sig med varandra och bildade familjer över religionsgränserna – men det hjälpte inte när onda krafter skapade splittring genom förtal och hets mot den Andre. Flera av kvinnorna vi mötte i Kroatien vittnade om att de i dagens Europa känner igen det som föregick kriget i deras hemländer: svartmålande av den andre och utpekandet av syndabockar.
Därför måste vänskap mellan människor av olika tro byggas medvetet så att inte destruktiva krafter kan bryta ned den så lätt. Vi måste skapa mötesplatser: det gemensamma arbetet för ett bättre samhälle, måltidsgemenskaper, vandringar, samtalsforum där vi kan dela tro och liv med varandra.
Rubriken på detta inlägg anspelar på Jonas Jonssons/Per Harlings sång Våga vara vindens vänner, där en rad lyder ”Vidga tron och öppna utsikt”. Det är min fasta övertygelse att interreligiösa vänskaper får vår tro att växa och öppnar nya utsikter. När vi vågar varandras vänner är vi också vindens (dvs Andens) vänner, och ”vandrar Herrens väg”.
Helene Egnell