Var inte rädd!

Ramadan går in i sin sista vecka. Men samtidigt som muslimer genom fasta övar sig att fördjupa sin tro, sitt tålamod och sin medkänsla med de fattiga angrips muslimsk trosutövning på olika sätt. Risken är stor att rädslan för den muslimske Andre späs på genom vinklade och oförsonliga debattinlägg. Som kristna måste vi driva ut rädslan genom att lära känna vår muslimska nästa och bygga goda relationer.


Ramadanlyktor vid en gata i Kairo. Bild: Wikimedia Commons
Traditionella ljuslyktor för ramadan

”Vi är oense om mycket, men under Ramadan kallar Gud oss att enas om åtminstone en sak – nödvändigheten av att vi kommer samman för att utveckla gemenskaper som reflekterar Guds barmhärtighet genom att vara mer hängivna, mer inkluderande och mer inriktade på icke-våld.”

Så skriver Dave Andrews, en ”kristen aktivist” från Australien, i sin avslutande reflektion i boken Ramadan. Christian-Muslim Ramadan reflections. Boken består av korta reflektioner som han ursprungligen lade upp på sin Facebooksida under ramadan, då han på sitt eget sätt fastade med sina muslimska vänner.

En annan person som under flera år fastade under ramadan och skrev ned sina reflektioner är den engelske prästen Ray Gaston, som låter oss läsa dagboksanteckningar från ett år då han fördjupade sin kristna praktik under ramadan, i boken A heart Broken Open. Radical faith in an age of fear. Boken beskriver hans engagemang för kristen-muslimsk dialog i olika församlingar han arbetat i.

”Radikal tro i en tid av rädsla” är underrubriken till Ray Gastons bok. I en tid när många ser islam som ett hot mot såväl kristen tro som samhället i stort vill han visa att bästa sättet att motverka rädslan är genom att lära känna muslimer och på så sätt lära sig mer om islam. Som många andra före honom visar han hur dialogen inte hotar den egna tron, utan fördjupar och stärker den.

Ramadan är en tid för fördjupa och stärka tron och öva sig i tålamod, säger mina muslimska vänner, och jag tänker att detta år måste fastan vara en särskild utmaning. Angreppen mot muslimska seder och bruk och svartmålningen av muslimska organisationer har intensifierats under våren, inte minst under de veckor som hunnit gå av ramadan. Plötsligt har en väldig omsorg om muslimers hälsa under ramadan manifesterats, med Danmarks utlännings- och integrationsminister Inger Støjberg i spetsen. Kan de verkligen arbeta under ramadan, undrade hon. Fast det var kanske inte omsorgen om muslimernas välmående som stod överst på hennes agenda, kan man misstänka.

Något har alltså hänt sedan 2009 då boken Ramadan, en svensk tradition, kom ut. Då var Ramadan något exotiskt som man var nyfiken på. Det skrevs reportage om affärer som annonserade om dadlar, det bjöds in till ”Ramadanbord” – en ny svensk term för iftar-måltiden – både i moskéer och i Sveriges riksdag. Det kändes verkligen som om Ramadan var på väg att bli en självklar del av vår festkalender.

Nu är det annorlunda. Fokus på bilden av islam i media har ändrats så att allt muslimer gör tycks vara negativt och hotfullt, såväl böneutrops- som handskakningsdebatterna har återkommit med förnyad styrka. Och inte blev det bättre av Niklas Orrenius reportage i DN om rädslan för repressalier hos dem som vill lämna islam, där de intervjuade imamerna inte framstod som helt övertygande i sitt ställningstagande mot dödshot. Att Salahuddin Barakat, en av de intervjuade imamerna, sedan förtydligade sitt avståndstagande i en artikel i Aktuellt Fokus når förstås bara några få.

Denna rädsla för repressalier om man lämnar islam är något som många som möter flyktingar i våra församlingar känner igen, och den måste tas på allvar. Jag skulle önska att vi i Sverige fick en motsvarighet till den Felleserklæring om trosfrihet og konvertering som Norska kyrkan och Islamsk råd Norge formulerade 2007, där muslimers frihet att konvertera tydligt uttalades.

Alla trossamfund har sitt bagage av heliga texter och traditioner som vi måste förhålla oss till på ett sätt som rimmar med de värderingar som råder i vårt samhälle. Vi tar oss an den processen på olika sätt, men det är min övertygelse att vi kan lära av varandra, om vi vågar tala också om den sida av religionen som är komplicerad.

”Var inte rädd” är en uppmaning som återkommer gång på gång i Bibeln, där vi också kan läsa att ”fullkomlig kärlek driver ut rädslan” (Johannes första brev 4:18). Liksom Dave Andrews och Ray Gaston tror vi på Centrum för religionsdialog att enda sättet att komma över rädslan för islam är genom att bygga relationer mellan muslimer och kristna där vi med öppet hjärta kan lära känna varandra och den tro som bär oss för att kunna bygga ”gemenskaper som reflekterar Guds barmhärtighet”.

Helene Egnell

Fotnot: Böckerna som nämns i texten finns att låna i Centrum för religionsdialogs bibliotek.