Några av oss – en sann pjäs i rättan tid!

En sann pjäs i rättan tid. När antisemitiska glåpord grasserar fritt på sociala medier och nazisterna gör sitt bästa för att ta över det offentliga rummet behöver vi hjälp att inte bagatellisera eller normalisera det som sker. Därför är det en stor välsignelse att Riksteatern de närmaste månaderna turnerar med pjäsen "Några av oss" som handlar om några tonårspojkars tillvaro i Theresienstadt.


Jag hade förmånen att bli inbjuden till ett ”publikgenomdrag” av Några av oss. Det var alltså en inte helt färdig föreställning jag såg, utan en repetition några dagar före premiär. Men berättelsen om fyra tonårspojkar som utropar en fri republik i sin sovsal i koncentrationslägret Theresienstadt och ger ut en tidning där de skildrar livet i lägret grep ändå tag. En enkel scenografi: boxar fyllda med stenar som får gestalta både sängar och gravar, en berättelse i två skikt: minnesbilden av dagen då Peter Ginz, 14 år, får beskedet att han ”står på listan” och omedelbart måste packa sina saker, ta farväl av sina föräldrar och bege sig till järnvägsstationen; och så tillvaron i lägret där intensiteten skruvas åt då rapporterna i tidningen gradvis inte längre handlar om lättsamma saker som kockens arbete i köket utan sysselsätter sig med frågan om vart de där järnvägsvagnarna österut egentligen tar vägen… Föreställningen är ett vittnesbörd om såväl omänskligheten satt i system som den okuvliga medmänskligheten och skaparkraften som står det onda emot.

Pjäsen är baserad på en sann historia. ”Under två års tid ger pojkarna ut 83 nummer av Vedem. Med risk för sina liv rapporterar de sakligt och gripande om livet i Theresienstadt. 1944 förs Petr Ginz, 16 år gammal, till gaskamrarna i Auschwitz. En av pojkarna i redaktionen gömmer tidningarna och texterna bevaras för framtiden. Pojkarna i Theresienstadt lyckades i det yttersta mörkret mobilisera sin kreativitet till motstånd, medmänsklighet och meningsskapande.” Så beskrivs historien, som dramatiserats av Eva-Maria Dahlin, på Riksteaterns hemsida, där också turnéplanen återfinns. Jag kan bara säga: se den. Ta med dina vänner, arbetskamrater, elever, församling. Denna pjäs är livsviktig, och den kommer i rättan tid.

Helene Egnell