Paula Fredriksen, som främst är verksam vid Hebrew University, var personligt bekant med Krister Stendahl och ser honom som sin mentor och vägvisare. Hans inflytelserika artikel Paul and the Introspective Conscience of the West (Paulus och det västerländska introspektiva samvetet) var en ögonöppnare för henne, och hon har ägnat huvuddelen av sin forskarkarriär åt Paulus, Augustinus och den antika värld i vilken kristendomen växte fram.
I sin föreläsning lyfte hon fram hur etnicitet och religion hängde samman. Varje folk hade sin gud, eller sina gudar, och accepterade att andra folk hörde samman med andra gudar även om man ansåg att ens egen gud var den starkaste. Däremot var den antika världen inte en ”religionernas marknadsplats”, utan man höll sig till den egna folkgruppens gud. Om man offrade till andra gudar var det en form av artighet och diplomati, liksom en säkerhetsåtgärd, för som professor Fredriksen uttryckte det: ”Vilken gud som helst är alltid starkare än en människa”, så det gällde att hålla sig väl med dem.
Denna praktiska pluralism omfattades även av judar, och Paula Fredriksen gav flera exempel på dokument från antiken som visar att judar hänvisade till romerska gudar som vittnen till juridiska handlingar, gav bidrag till hedniska festivaler och stödde de olympiska spelen (som ju var evenemang med religiös signifikans). De tycks ha dragit gränsen vid offentligt deltagande i andra folks kulter.
Omvänt visade andra folk intresse för judendomen. Kejsar Augustus offrade i Jerusalems tempel, och ”gudfruktiga” hedningar kunde delta i synagogans gudstjänster och omfatta vissa judiska sedvänjor utan att för den sakens skull konvertera. Det var dessa ”gudfruktiga” som blev utgångspunkten när Jesu efterföljare började predika för hedningarna.
Och därmed inträffade också ett brott med den ”praktiska pluralism” där man godtog existensen av andra gudar. I tidens apokalyptiska tänkande såg man det som ett tecken på att tidens slut nalkades när hedningarna kom till synagogorna: tiden var inne när Israels Gud skulle segra över de andra gudarna och alla folk samlas på Sion, som profeterna förutsagt. ”De första kristna” levde i denna apokalyptiska förväntan på att Jesu död och uppståndelse var det avgörande tecknet på att denna tid var inne.
När Paulus krävde att de hedningar som anslöt sig till Jesusrörelsen helt skulle avsäga sig allt samröre med andra gudar var det alltså något nytt, hävdar Paula Fredriksson. Och i och med den konstantinska eran var det slut med den fredliga samexistensen mellan anhängare av olika gudar: nu skulle endast den kristna guden få tillbes, och den etniska kopplingen mellan ett folk och en gud var inte längre relevant.
Föreläsningen arrangerades, liksom tidigare år, av Centrum för religionsdialog i samarbete med Paideia. Nytt för året var att vi arrangerade ett särskilt seminarium innan föreläsningen för Paideias studenter och doktorander från Enskilda Högskolan och Uppsala universitet. Tillsammans med Paideias direktor Fania Oz-Salzberger gav Paula Fredriksen ingångar till en kort text av den store judiske historikern Flavius Josephus som studenterna fick diskutera. Med sitt historieverk ville Josephus översätta och förklara den judiska traditionen för en hellenistisk publik. Vad är det han vill berätta, och har han också ett universellt budskap när han berättar om sin etniska tradition, var ett par av diskussionsfrågorna.
Genom en lycklig slump – om det inte var ett ingripande från högre makt – hade den antologi om Krister Stendahl, Krister Among the Jews and Gentiles, som Paula Fredriksen tillsammans med Jesper Svartvik varit redaktör för just lämnat tryckeriet och landat i Stockholm i tid för föreläsningen. Boken kommer inom kort att finnas i Centrum för religionsdialogs bibliotek, liksom Paula Fredriksens senaste bok om Paulus Paul the Pagans Apostle.
Föreläsningen videofilmades och kan ses här.
Text och foto: Helene Egnell
