Det har varit tio år av att bryta ny mark, av att ”uppfinna hjulet”, och ofta har det känts som att ”lägga rälsen medan vi kört tåget”. För religionsdialog i organiserad form är något ganska nytt. Visst har människor av olika tro levt sida vid sida och delat varandras högtider och vardagsvanor i alla tider, och visst har det funnits föregångare som S:t Franciskus som besökte sultanen i Egypten och Nicolaus Cusanus som skrev Om trosfreden 1453. Men religionsdialog som en rörelse där många är engagerade, som tar sig uttryck i utbildningar, projekt och interreligiösa råd är något nytt.
Centrum för religionsdialog, och alla de olika projekt och samarbeten vi varit del av, är alltså del av en rörelse. Det är påfallande hur många av våra samarbetspartners som också firar tioårsjubileum i år. På något sätt var tiden mogen 2008. Men marken var beredd: utställningen Gud har 99 namn och dess fortsättning i de multireligiösa guiderna i Sensus regi, och Samarbetsrådet för judar och kristna som kommer att fira 40-årsjubileum nästa år är ett par exempel.
Vi har lärt mycket – inte minst att även på detta område gäller devisen att ju mer en vet desto mer inser en att en inte vet – om sig själv och andra! Vi har lärt att ”ting tar tid” – eftersom det är människor som för dialog, och det tar tid att lära känna varandra och bygga tillitsfulla relationer. Det vi gjort mot varandra i historien har skapat en misstro som inte övervinns så lätt.
När vi startade för tio år sedan var vi närmast förvånade över bristen på ifrågasättande av att kyrkan skulle arbeta med dialog. Det var trots allt något nytt, och vi var väl medvetna om att inte alla kristna tycker att dialog är en bra idé. Men de rösterna hördes inte – då. Med åren har de dessvärre blivit allt starkare. Som biskop Eva sade i sitt anförande vid vårt firande: ”När böneutrop från moskéer till och med har blivit en valfråga. När hot mot etniska och religiösa gemenskaper är verklighet. När förslag om att gästfritt bjuda in människor av annan tro än den kristna till våra rum, blir en fråga som med hat snurrar runt i sociala medier. Då förstår jag, då förstår vi, hur viktig den vänskapliga dialogen är och hur viktig den ömsesidiga nyfikenheten är.”
Men samtidigt som kritiken har ökat har fler insett vikten av dialog. Vi brukar säga att dialogen handlar om tre F: Fred, Fördjupning och Fest. En annan 10-åring är Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa som vi haft goda relationer till genom åren, Interreligiöst Fredsforum har byggts upp under dessa år, och Guds Hus i Fisksätra som vi har varit med och stöttat beskriver sig ofta som ett lokalt fredsprojekt. Fördjupning handlar om att vi förstår vår egen tro på ett nytt sätt i mötet med den andre, något som medarbetarna i Flemingsbergs och S:t Mikaels församlingar fick erfara på den studieresa till London som vi arrangerade för ett år sedan, och som vår predikoblogg Tala väl syftar till.
Och så blev det då dags för Fest – och vi fick fira allt gott vi gjort tillsammans i torsdags. Representanter för många olika sammanhang vi varit med i fanns på plats, liksom tidigare medarbetare. Vi kunde också glädja oss åt att ha en internationell gäst, Sarah Bernstein från Rossing Center for Education and Dialogue i Jerusalem, som råkade vara på Sverigebesök. Den rörelse vi är en del av är gränsöverskridande på alla sätt, och vi skulle inte vara där vi är nu utan den inspiration vi fått genom åren från våra nordiska grannländer, från England och inte minst Israel/Palestina. Med tacksamhet återvänder vi nu till vardagen och nya arbetsuppgifter, förvissade om att nya utmaningar och nya vänskaper väntar!
Helene Egnell