Det var en dag för knappt två år sedan som Centrum för religionsdialogs tidigare medarbetare Malin Norrby kom till jobbet upprörd över att hennes hemförsamling inte tog de antijudiska motiven i kyrkans medeltida målningar på allvar. Vi vände oss till Samarbetsrådet för judar och kristna med förslag om ett symposium på detta tema, som skulle kunna leda till ett arbete för högre medvetenhet i vår kyrka. I samma veva hade Samarbetsrådets ordförande vänt sig till ärkebiskop Antje Jackelén med en inbjudan till samarbete kring ett symposium om kyrkans antijudiska tradition. Och den 7 mars fick vi uppleva resultatet av dessa initiativ: symposiet ”Att måla ’den Andre’ på väggen” i Humanistiska teatern i Uppsala. Bakom symposiet stod förutom Svenska kyrkan och Samarbetsrådet för judar och kristna även Judiska centralrådet och Stockholms katolska stift. Stora delar av symposiet filmades, och du kan se filmerna här.
Intresset för symposiet var glädjande stort, det fick flyttas till en större lokal än den som planerats från början, och ändå fick inte alla intresserade plats. Förutom kyrkans folk och medlemmar ur Judiska församlingen fanns även många från museivärlden och högskolan på plats.
Anders Andrén, professor i arkeologi vid Stockholms universitet inledde med en exposé över antijudiska bilder i svenska medeltida kyrkor, där han konstaterade att sådana finns i kyrkor över hela Sverige, och även i Danmark och Norge. Han påpekade att bildernas innebörd förtydligades genom inskrifter, predikningar och kyrkospel där det finns bevarade instruktioner som t ex att Judas skulle ha rött hår och gula kläder – attribut som markerade honom som jude.
Anders Andrén avslutade med att reflektera över riskerna med att uppmärksamma de antijudiska stereotyperna – kan det motverka sitt syfte? Det kan leda till att man reducerar judisk historia till lidande och förföljelse, och att man överbetonar skillnaden mellan judar och kristna; det kan även bli en markering av nutidens moraliska överlägsenhet gentemot en ”barbarisk” medeltid. Det kräver alltså kritisk reflektion och en medvetenhet om att dessa bilder använts in i modern tid för att hetsa mot judar – ett exempel är judesuggan* i Wittenberg som återanvändes av Deutsche Christen. Under reformationsjubileet 2017 krävde en namninsamling med 8000 underskrifter att judesuggan skulle bort – något som sedan utnyttjades i Alternativ für Deutschlands propaganda. Det är alltså inte helt enkelt att handskas med detta.
-Det har funnits en naivitet kring det medeltida kyrkomåleriet, men nu upptäcker vi de antijudiska tendenserna, sade Herman Bengtsson, forskare vid Upplandsmuséet. Han påpekade att det från 10-1100-talet med korstågen blev viktigt för kyrkan att markera mot kättare, judar, muslimer och andra som sågs som motståndare till den kristna läran. Det var 4:e Laterankonciliet (1215) som förde fram idén om att judar skulle ha en särskild klädedräkt. Den hornformade hatten infördes 1267, hornet skulle påminna om geten som var ett djur som förknippades med djävulen.
Utöver de mer välkända motiven som judesuggan berättade Harman Bengtson också att ugglan var en antijudisk symbol – också ett djur som förknippades med mörker, ondska och magi, och dessutom med en Psaltarvers: ”Jag liknar en uggla i öknen” (Ps 102:7). Man kan också se hur profeter och andra gestalter från Gamla Testamentet framställs i moderiktiga kläder, vilket skulle visa hur depraverade de var – en symbolik som inte är helt lättförståelig idag.
Joanna Rubin Dranger, affilierad professor i illustration på Konstfack, satte in frågeställningen i ett bredare perspektiv av stereotyper och bilders makt, och hennes föredrag gjorde mycket för att åhörarna skulle förstå varför dessa medeltida bilder är så problematiska. Som motto för sin föreläsning satte hon ett citat av Stuart Hall: ”Interrogating stereotypes makes them uninhabitable – it destroys their naturalness and normalcy.” Genom att visa upp symbolen för en toalett – den stiliserade bilden av en kvinna och en man – och påpeka att trots att de inte gestaltar en toalett vet vi alla att det är det den betyder, illustrerade hon hur vi är inlärda att tolka symboler. Vi har aldrig levt i ett så massivt bildflöde som idag. Därför är kunskap om visuell representation lika viktig idag som läskunnigheten var när tryckpressen uppfanns, hävdade Joanna Rubin Dranger.
Ordet stereotyp kommer från tryckkonsten. Det betecknar en mall, en låst bild som massproduceras. Stereotypen får oss att läsa in det som överensstämmer med den när vi möter en jude, en afrikan eller en människa från en annan grupp som stereotypiseras, och bortse från det som inte stämmer överens med stereotypen. ”Men hur ska man då gestalta en jude/svart/kines?” är ett vanligt argument till försvar för stereotypen. Motfrågan är då att ingen tänker sig att det ska finnas ett enda sätt att avbilda en vit person – det är alltid minoriteter som stereotypiseras. Den som vill lära sig mer om visuell representation rekommenderas att besöka Kunskapsbanken Bilders Makt som Joanna Rubin Dranger skapat.
I Uppsala domkyrka fick symposiets deltagare se judesuggan och andra problematiska bilder, och lyssna till hur ett par av domkyrkans guider tar sig an den här problematiken. Håkan Bengtsson, lektor i bibelvetenskap vid Uppsala universitet talade om hur de antijudiska stereotyperna färgat kristen teologi genom tiderna. Nu är det dags att göra upp med allt detta, sade han och uppmanade åhörarna att ta vara moraliskt och historiskt medvetna i sitt umgänge med Bibelns texter, del av vad moderna judiska teologer har att säga, att engagera sig i Samarbetsrådet för judar och kristna, att våga tänka nytt och stort, så att vi med Martin Bubers ord ”kan tillsammans vänta på Messias ankomst”.
Annika Strömmer, utställningspedagog på Forum för levande historia och pedagog i Svenska kyrkan, talade engagerat om hur vi kan ”undervisa om ett problematiskt kulturarv”. Utifrån sitt arbete på Forum för levande historia visade hon hur man kan få människor att fundera över hur andra människor ser en själv, vilka etiketter man själv sätter på människor och om det finns grupper av människor som man fysiskt satt etiketter på. Det handlar om identifikation: ”när man börjat med Anne Frank och gjort henne till sin kan man komma till 1,5 miljoner mördade judiska barn – man kan inte börja med den siffran”. I utställningen Spelar roll arbetar Forum med betraktarens roll med hjälp av bilder från lynchning av svarta i USA och förnedring av judar i Hitlertyskland. ”Vem av de 10 000 som kom till lynchningen var skyldig”? ”Vilka konsekvenser fick det för dem som protesterade i Tyskland”?
Att undervisa om brott mot mänskligheten och kontroversiella frågor ställer stora krav på pedagogen. Det är viktigt att bearbeta sin egen reaktion över de starka bilderna och berättelserna liksom av besökarnas känslor, att kunna bolla med kollegor, fortbilda sig och ta hjälp av experter. Men också att inte ”gå bort sig i fakta” om åhörare med nazistiska övertygelser ifrågasätter siffror och årtal, och att inte gå i affekt. Det var några av de lärdomar som Annika Strömmer förmedlade.
Hur går vi vidare?
Symposiet avslutades med ett panelsamtal mellan representanter för kyrkorna, den judiska gemenskapen, media och museivärlden. Ärkebiskop Antje Jackelén framhöll att Svenska kyrkan inte har någon förebildlig historia av att göra upp med sitt antijudiska arv, om man jämför med exempelvis de tyska kyrkorna. Att nå försoning blir en lång och svår process. Det finns en risk att använda ursäkten som härskarteknik. hur blir jag försonad om jag sitter på förövarperspektivet, är det möjligt att uppnå historisk rättvisa, var några av de frågor hon ställde.
Rabbi Ute Steyer passade på att kommentera Uppsala universitets sigill som fanns som dekoration i golvet i Humanistiska teatern. Bland de symboler som ingår i det är ”tetragrammaton”, gudsnamnet JHWH, som är för heligt att uttalas, och som ingen jude skulle komma på idén att avbilda på ett golv där människor kan trampa på det. Ett exempel på appropriering och ersättningsteologi som universitetet förmodligen är helt omedvetet om. Så fick vi en utmärkt illustration till att inte bara kyrkan utan även andra institutioner har långt kvar när det gäller respekten för ”den Andre” och det hen håller för heligt.
Min förhoppning är att detta symposium inte förblir en engångsföreteelse, utan startpunkten för ett bredare projekt. De antijudiska stereotyperna i medeltida kyrkomålningar kan bli ett pedagogiskt redskap för att medvetandegöra om kyrkans antijudiska tradition, och göra upp med den. Eftersom de finns över hela Sverige är ett sådant projekt möjligt att förankra lokalt i många församlingar. Redan dagen efter symposiet lade Spånga-Kista församling upp ett inlägg på sin webbplats med lokal anknytning till temat. Föredragen under symposiet filmades och kommer att finnas tillgängliga på webben. Om man dessutom samlade huvuddragen av dem i en skrift med studieplan och engagerade stiftsantikvarierna (av vilka flera närvarade vid symposiet) och stiftens ansvariga för religionsmötesfrågor skulle ett sådant studieprojekt kunna nå ut brett. Jag hoppas att Kyrkokansliet vill ställa medel till förfogande för det.
Helene Egnell
*Judesuggan är ett motiv i kyrkokonsten som föreställer judar som diar en sugga. Ett sätt att förnedra judar efter som man visste att grisen är ett orent djur enligt judedomen. Martin Luther tolkade dessutom in i bilden att suggan föreställer Talmud, det stora judiska kommentarsverket till Bibeln.
