Religionskritik är ständigt aktuellt. Det pågår internt inom trossamfund, såväl som externt. I media förekommer det ofta tillsammans med främlingsfientlighet. I samband med koranbränningarna i Malmö och Stockholm under hösten så har de kommunicerats som yttrandefrihet. Nyligen fick vi beskedet att det inte blir något åtal efter koranbränningarna för att det inte går att styrka brott. Det var inte hets mot folkgrupp att elda upp en Koran i Malmö och åklagaren har beslutat att lägga ner förundersökningen.

Stockholms tidigare biskop Krister Stendahl lärde oss i sina tre regler för religionsdialog att ”om du vill veta något om en annan religion ska du fråga dess anhängare, inte dess motståndare” (regel no. 1). Vad är då mera lämpligt än att läsa antologin Konstruktiv religionskritik. Filosofiska, teologiska och pedagogiska perspektiv från 2019 där sex författare från hinduiskt, buddistiskt, judiskt, kristet, muslimskt och sekulärt perspektiv gör inspel.

Oavsett religion har intern religionskritik funnits och format traditionen och praktiken. Precis som Ferdinando Sardella skriver i kapitlet om hinduism så präglas utvecklingen av mångfald och variation. Det som nämns i samtliga kapitel är det faktum att alla religioner inom sina egna praktik bjuder på olika tolkningar. För mig personligen har det aldrig blivit så konkret som när jag arbetade på Kyrkornas världsråds ekumeniska institut i Schweiz. Kyrkan är en mosaik av olika traditioner och praktiker. Vissa saker kändes givetvis främmande för mig och andra hade jag lättare att ta till mig. Det var en utmärkt övning i att få syn på att Svenska kyrkan och religiositet i Skandinavien är till stor del främmande i internationella mått.

Vidare nämns det i boken hur respektive religioner har formats och utvecklats i mötet med andre, via extern kritik såväl som vid geografisk utbredning. Återigen kan jag relatera ifrån mina erfarenheter från Schweiz. Jag har tidigare skrivit om varför de gemensamma träffarna på biblioteket en sommarmånad i Schweiz var livsavgörande, läs om mötet med den andre här. Eftersom religioners utformande handlar om oerhört långa tidsperioder finns det otaliga berättelser hur religionernas utveckling har påverkats under resans gång. Det är hisnande när jag tänker på det, och med det kommer respekten och ödmjukheten. Vi är alla del av långa, långa kedjor som på olika sätt har påverkats av varandra. Påverkan fortsätter att ske, vi präglas av mångfald och globalisering. Jag har svårt att se hur det kan komma något konstruktivt ur när vi försöker hetsa varandra eller ta till våld.

En pollett som föll ned för inte allt för länge sedan för egen del, är mitt eget lutherska arv. Vår ingång till kritik, både extern och intern, beror på yttre omständigheter. Luthers teser på kyrkporten i Wittenberg, om den nu ens är sant att han spikade upp dom där, var reaktioner på intern religionskritik som formades och utvecklades i mötet med andre. Ibland kan religionskritik, både intern och extern, skapa en hel rörelse.

Varför behövs en bok som denna och varför är den viktig att läsa? Det finns stora mängder av religionskritik att ta del av dock är den primärt extern. Perspektivet inifrån är unikt och sker med ömsesidig respekt, vilket i förlängningen motverkar generaliseringar och fördomar. När vi frågar en anhängare och inte dess motståndare om dess religion är möjligheten för en konstruktiv utveckling desto större. Boken finns att låna i vårt bibliotek, här finns hela vår katalog att botanisera i. God läsning!

Sofia Nordin