Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Mänsklighetstankar

Vad är medmänsklighet? Henry Bronett fick frågan och vill lyfta fram ordet/ begreppet försoning som en grundtanke för medmänsklighet.

Försoning är ett enkelt ord. ”Att bli vänner igen när man grälat” skulle min son nog säga. Inte komplicerat alls. Fast lyfter vi på locket till det och tittar ner, blir det inte lika enkelt. Då kan vi råka på valda delar av oss själva som vi gömt. Valda delar som kan vara rätt så oförsonliga. De delar som skymtar till tidiga mornar i badrumsspegeln när vi är som minst beredda. Samtidigt är det just i mötet med dessa oförsonliga som försoningen blir riktigt spännande. Minst lika spännande som att hoppa ”bungyjump”, minst! För det är i den sömniga morgonvandringen mot tandborsten då vi plötsligt möter oss själva i badrumsspegeln, i ljuset av det grymma, kalla lysröret som vi får en möjlighet att helt konfronteras med ordets hela innebörd.

Det är ingen enkel sak att försonas med sig själv, särskilt inte i tidig morgons badrumsbelysning. Kanske syns lögnerna tydligare då, baktaleriets elaka rynkor och den pinsamma fyllan? Kanske blir vårt gränslösa beteende tydligare, girigheten, egoismen, ilskan? Kanske syns våra handlingar på gott och ont som tydligast i det nakna, nyktra morgonljuset? ”Älska din nästa som dig själv”. Jag är inte säker på att det är en uppmaning som ska gälla för alla. Det beror alldeles på hur vi egentligen älskar oss själva. För oftast är det valda delar som älskas, om alls. Snarare borde det först vara en fråga: ”Älskar du dig själv?”. Om svaret är ”ja”, kan du gärna gå vidare och älska nästan som dig själv. Om svaret är ”nej”, kanske du ska låta bli.
För tänk om det våld och de grymheter vi begår, egentligen handlar om hur vi älskar oss själva? Att bära på allt det svarta på egen hand, att släpa på självförakt blir kanske för tungt? Det kan väl hända att vi i istället för att känna på avskyn mot ansiktet i badrumsspegeln, låter den gå ut över andra, inte sant?

Allt för ofta älskar vi nästan i valda delar, de vi står ut med hos oss själva. Innan vi fortsätter älska nästan på det viset, behöver vi titta en gång till i badrumsspegeln och möta den brutalt osminkade personen som tittar tillbaka på oss där. Jag tror inte vi har något egentligt val. För visst kan vi se bort ett tag, det kan vi. Vi kan se till valda delar en stund, men sen är det tid att fundera, fundera över ordet försoning och tid att göra något med dess egentliga innebörd.

Du hittar dessa och fler tankar av Henry på bronett.se

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *