Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Finns det ett B-lag i kyrkan?

Vi har ställt frågan: Diakoni- men hur? Här svarar Peter Nygren:

peterNu är det jul igen och julen varar ända in till påska… Även om det ju inte riktigt stämmer har det precis varit jul, semlorna har redan dykt upp på konditoriet runt hörnet och påsken kommer tidigt i år. Och för många människor är det just vid de här högtiderna som man också kommer på att man borde gå till kyrkan åtminstone en gång. Jag och många med mig går i kyrkan max ett par gånger per år och nästan utan undantag till jul eller till påsk. Det är då kyrkorummet visar sig i all sin prakt, kören är fulltalig, det är knökfullt i bänkarna och det är både mysigt och högtidligt och magiskt på en och samma gång.

För läsarna av den här bloggen är det ingen nyhet att det är aningen glesare i leden en helt vanlig regnig söndag i oktober. Men mitt gästspel här kommer inte i första hand att handla om hur man lockar fler till kyrkan utan jag vill ge ett perspektiv på inkludering. Inkludering i kyrkans liv även för oss som bara är där ibland, och inkludering som gör att man inte känner det som om man tillhör B-laget. Eller om man vänder på det, hur man kan undvika att en del av besökarna upplever ett utanförskap när de väl går till kyrkan.  För så känns det absolut emellanåt, när man kan bli osäker på om det är kyrkkaffe efteråt, eller om man borde ha sagt till innan att man var intresserad av en kopp eller när man kanske inte ens vet var församlingslokalen ligger. Istället för att känna sig dum och fråga är det lättare att gå hem efteråt och ta en kopp vid köksbordet.

I min vanliga vardag arbetar jag med marknadsföring. Jag tänker kund och för mig är det enklast att fundera på frågan ovan på samma sätt. Man kan se de trogna kyrkobesökarna som stamkunder och oss som bara går dit ibland som strökunder som kanske mest är där för att titta lite på vad affären erbjuder.  För vilken verksamhet som helst är detta en av de svåraste frågorna. Hur bygger man kundlojalitet och får dem som är trogna varumärket att känna sig sedda och uppmärksammade och hur kan man samtidigt ha ett erbjudande som lockar in fler i butiken för att på sikt kanske även få dem att bli återkommande kunder? På marknadsföringssvenska talar man om att ha ett differentierat erbjudande, helt enkelt att ha olika varor i olika prisklasser så att alla typer av kunder kan hitta något just de gillar.

Skärmavbild 2013-01-22 kl. 11.25.38Nu är ju detta lättare sagt än gjort och alla företag kan ju inte förändra sin produkt. Är man blixtlåsfabrikör kanske man inte kan ge sig in och börja göra knappar. Samma sak gäller väl för Svenska kyrkan, produkten är ju vad den är om man får uttrycka sig lite vanvördigt. Men även här kan man lära av andra. För den verksamhet som inte kan förändra sin produkt kan istället förändra eller förbättra sin service!

Vi tar ett exempel. Blixtlåsfabrikanten ovan har en liten butik där man kan köpa blixtlåsen styckevis. I butiken jobbar några erfarna damer som vet exakt vilket blixtlås du ska ha innan du ens hunnit fråga. Kunderna får några bra tips på vägen om skillnaden mellan bomull och nylon och de säljer på en trådrulle i en matchande färg. Inne på kontoret jobbar två andra med att sälja samma blixtlås i tusenpack till traktens jack- och byxfabrikanter.  Där säljer de inte in en extra trådrulle utan förhandlar om storkundsrabatter och kommande ordrar. Två helt olika typer av kundservice men samma produkt.  Men servicen gör hela skillnaden.

Där finns likheten med kyrkan. En strökund som jag behöver, och vill också ha, någon erfaren som ser mig och hjälper mig till rätta. Jag behöver en präst som lägger till ett ”och vers två sjunger vi gemensamt” även om det är självklart för alla andra. Jag vill bli guidad genom mässan på ett sätt som gör att jag fullt ut kan fokusera på det som sägs och inte på hur jag själv ska agera. Och det kan vara både i det stora och i det lilla. Det kan precis lika gärna vara en kyrkvärd, en diakon eller någon annan som ser min vilsna blick och tar sig den extra minuten att hälsa välkommen till kyrkkaffet efteråt, att önska välkommen tillbaka nästa söndag eller helt enkelt se till att jag känner mig välkommen, trygg och inkluderad i gemenskapen. Så kanske även jag blir en mer regelbunden besökare.

Kommentarer

7 svar till ”Finns det ett B-lag i kyrkan?”

  1. Profilbild för Jonas
    Jonas

    Viktigt! Och tack! Även för ”gudstjänstvana” församlingsmedlemmar kan det vara skönt att bli ledda genom en timmes tillbedjan på söndagarna.

  2. Profilbild för Helena Ask
    Helena Ask

    Instämmer! Vi som går ofta behöver också vägledning så tydlighet är aldrig fel, men kan också vara skriftlig för att inte avbryta för mycket i själva gudstjänsten.

  3. Profilbild för she79

    Jag håller med! Det behövs verkligen om man vill ha nya besökare.

  4. Profilbild för diakonibloggen

    Tack för responsen! Vi förstår att Peter har väckt en viktig fråga. Låt oss fortsätta samtalet och tankeverksamheten både här på nätet och i våra olika ”analoga” sammanhang. Att jobba för en tillgängligare kyrka!

  5. Profilbild för Mikael

    Fruktansvärt bra inlägg av Peter! Han sätter fingret på något som kyrkan tyvärr har missat ganska grovt och det handlar om intrycket, bemötandet och erbjudandet till de som inte redan är införtrogna. Men jag är säker på att kyrkan skulle kunna möta den förändrade ”marknaden” bara man ville och vågade 🙂

  6. Profilbild för irene
    irene

    Grymt bra inlägg! …den hemska sanningen är kanske vi inte förväntar oss nya kyrkbesökare?

  7. Profilbild för lenamaria

    Alla människor vill bli sedda, men alla vill inte bli uppmärksammade för att de inte är vana att gå i kyrkan. Det är fint att bli mött vid ingången, få en psalmbok och ett blad som guidar mig genom mässan. Så är det i många kyrkor. Det kan också vara fint att växa in i erfarenheter och traditioner utan att någon pekar med hela armen. Min tanke om att det på sina håll är glest i kyrkbänkarna är att det inte alltid är särskilt högt i tak, kyrkkaffet med en sluten skara gamla bekanta känns ofta inte så inbjudande. Min gissning är att gemenskapen i församlingen är den faktor som är viktigast för trivsel och längtan att komma tillbaka många gånger. Och en längtan efter gemenskap med vår Herre kanske också spelar in…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *