Att behövas…
… är en förutsättning för att vi skall må bra.
… är en rättighet eftersom alla behövs.
Men väl vi uttalat ”finorden” så kommer verkligheten i fatt. Effektivitet i arbetslivet, högt uppskruvade krav på vad vi skall prestera för att platsa och vara med kan få oss att tvivla på de vackra och sanna (!) orden.
Vi vet vad som händer med oss då vi upplever att vi inte behövs: Vi känner oss utanför, känner oss utan betydelse, utan möjlighet att påverka och bidra. Upplevelsen av att inte behövas är värst bland allt oönskat.
Vi lever i en tid som är mycket individualiserad, vilket riskerar öka upplevelsen av att inte vara en del. Kanske individualiseringen i tiden är ännu mer markerad än sekulariseringen?! Människan är såväl ”individuell” som ”kollektiv” till sin karaktär och balansen däremellan bör inte kantra. Om vi endast är till för andra, så tappar vi kontakten med vårt inre. Om vi ägnar överdriven uppmärksamhet åt oss själva lever vi livet i en spegelbild och dessutom; upplevelsen av att inte behövas fyller oss.
Evangeliet är en guldgruva också i detta sammanhang. ”Relationsskaparen” Jesus får människor att uppleva att de behövs! Evangeliernas beskrivning av möten mellan Jesus och enskilda människor slutar nästan alltid med att de känner sig stärkta, fyllda av något nytt, fyllda av hopp. Flertalet av dessa möten är korta, av orden i evangelierna att döma ibland endast några meningsväxlingar. Men, i rader och mellan rader finns en kraftfull underton; du är behövd, du är älskad, jag vill möta dig med barmhärtighet!
Våra möten ned varandra är i vardagens puls ofta korta och ger sällan möjlighet till att prata färdigt. Men någon form av kommunikation uppstår också i ett kort möte. Blickarnas möte, distans eller närhet, rädsla eller trygghet. Signalerna vi ordlöst sänder till varandra är desto viktigare ju kortare mötet är. Ett kort möte kan sända signalen; du är behövd, du är älskad, jag vill möta dig med barmhärtighet. Ett kort möte kan likaså sända signalen; jag ser dig inte, är inte intresserad av dig och tror inte någon annan är det heller.
Slaget om ”allas plats i helheten” står i våra möten med varandra. Låt oss öva oss i blickens, inbjudandets och barmhärtighetens underbara konst; för att bidra till allas välmående och ge varandra rättigheten att behövas.
Hans Boeryd,
kyrkoherde i Sofia-Järstorps församling
Har du funderingar och synpunkter kring temat, kommentera nedan eller maila diakoni.se@gmail.com.
Lämna ett svar