Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Om Jesus är vårt hopp är vi också de andras

RichardDet där med Jesus är inte alltid så lätt. Ofta visar han och evangeliet på sådant som vi kan uppfatta vara på tvären mot vad vi tycker är bekvämt, skönt och enkelt; mot hur vi uppfattar tillvaron, oss själva och vår position. Inte minst brukar vi bli utmanade av att Jesus identifierar sig med de små, fattiga och marginaliserade. Vilket vi dessutom ständigt behöver påminnas om. ”Det ni har gjort för dessa mina minsta det har ni gjort för mig” eller inte.

Palmsöndagens intåg i Jerusalem är på sätt och vis en manifestation av detta. Jesus kommer fattigt enkel; ridande på en åsna. Ett lastdjur, alls ingen stolt och kunglig springare. Identifikationen är tydlig – Jesus är med i det enkla och vardagliga! Och han tas emot av de sina med jubel och hopp om att nu ska allt förändras, bli bättre, upprättas. Vid intåget tänds hoppet för många. Jesus identifierar sig med människorna och nu ska profetian uppfyllas. Död bli till liv.

Men identifikationen är inte alltid ömsesidig. Det är många som inte kan känna igen sig i Jesu intåg. Det är så tvärtemot vad de själva har upplevt – oavsett hur mycket vi talar om Jesu kärlek. För de möttes inte med jubel när de kom. Istället var tulltjänstemannen misstänksam. Istället kastade folket på gatan sneda blickar och mumlade något om maffia och människohandel. Istället tillämpade myndigheterna lagstiftningen så snävt de kunde och tolkarna var opålitliga. Istället dök polis upp under Skärmavbild 2013-03-27 kl. 20.31.30shoppingrundan och bad om legitimation. Och grannarna i trappan stängde sina dörrar och ingen hälsade. Sådant stegrar inte hoppet. Inte ens för dem som själva lämnade den djupaste hopplöshet och drömde att allt bara kunde bli bättre. Tomhet, trauma, sorg och massor av kamp har de kvar. Och det finns inga garantier att deras längtan efter liv, frihet och trygghet – eller ens skolgång, kommer att uppfyllas.

Om Jesus ser sig själv i alla måste vi lära oss att se honom i var och en. Ingen finns som inte är skapad till Guds avbild. Ingen finns som inte är älskad. Ingen är längre rom eller svensk, blond eller mörk. Ingen är illegal. Vi är ett i Kristus. Vår övning och vårt mål måste vara att möta alla och envar med jubel när de kommer. För alla möten förändrar, förnyar och fördjupar. Som när Jesus kommer.

Ser vi Kristus i alla så som han ser sig själv i var och en, kanske vi också ser och kan leva med Kristus hos och med oss själva. Där finns en hoppets och glädjens början – för alla. Det är inte enkelt och bekvämt, inte heller alltid kul. Men nödvändigt! Tänk om vi likt ömhetens eremit, den helige Serafim av Sarov, kunde hälsa dem som kommer med: Min glädje! och sedan utgå från det.

Richard Thörn, präst i Öxnehagakyrkan, Huskvarna

Temat är hopp! Har du synpunkter och funderingar, kommentera nedan eller maila diakoni.se@gmail.com.

bild: privat, samt från Kyrkans tidning

Kommentarer

2 svar till ”Om Jesus är vårt hopp är vi också de andras”

  1. Profilbild för carinonnestam

    Jag tycker mycket om allt som skrivs på denna blogg. Nu en fråga : Finns det hos er eller i er läsarskara en dam vid namn Charlotte Björck? Hon har idag kontaktat mig, hon har en hotmailadress. Hennes mail har inte kommit fram till mig. Hälsningar Carin Önnestam adress carin.onnestam@gamil.com

  2. […] Richard Thörn skriver i sitt inlägg att om Jesus är vårt hopp ska vi vara hopp för varandra: ”Om Jesus ser sig själv i alla måste vi lära oss att se honom i var och en. Ingen finns som inte är skapad till Guds avbild. Ingen finns som inte är älskad. Ingen är längre rom eller svensk, blond eller mörk. Ingen är illegal. Vi är ett i Kristus.” […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *