Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Behöver vi känna hopp i tillvaron?

bild-111Behöver vi känna hopp i tillvaron? Blir livet hopplöst annars? Jag tror att det är så. De allra flesta av oss har säkert känt stunder av hopplöshet, att livet känts extra tungt, att inte ha känt någon mening i livet. Var finns hoppet då? Finns det överhuvudtaget? Jag tror att det alltid finns hopp, men det svåra är att skönja det när de mörka molnen hopar sig runt oss. Att tänka att det finns en ljusning då är otroligt svårt. Jag tänker mig hoppet som en ljusglimt. Det är jag säkert inte ensam om att göra. Det känns på något sätt ganska logiskt. Som ett ljus i mörkret, framför oss och för oss att sträva mot. ”Jag hoppas” säger vi ofta. För mig betyder det att hoppet är något som vi själva inte kan påverka utan något som ligger bortom vår förmåga. Något man ändå sätter sin tilltro och förhoppning till. Jag tror egentligen inte att det spelar någon roll om man är troende eller inte. Hoppet är lika viktigt för oss alla! Har man något att hoppas på blir livet meningsfullt.

Det finns väl ingen annan tid på året som inger så mycket hopp som våren. Den första tussilagon i dikesrenen eller snödroppen mot husväggen då glömmer vi snart den mörka kalla vintern. Så fort solen kommer ställer jag mig i lä och vänder ansiktet mot solen och känner hur den värmer. Plötsligt känner jag hur energin strömmar och man vill så mycket på en gång. Fram med trädgårdsmöblerna och grillen! Ställ upp skidor, hjälmar och skridskor på vinden. Jag städar undan vintern och gläder mig när sopbilarna kommer och sopar bort gruset från gator och trottoarer. Det är som om livet börjar om på något sätt. Som om man får en nystart nu när dagarna blir längre. Allt känns med ens lättare när ljuset är tillbaka. När man känner denna positiva energi som hoppet medför sprider vi dess ljus vidare. På så sätt kan vi alla bli varandras hopp.

Helena Stebring Engberg

Temat är hopp! Har du synpunkter och funderingar, kommentera nedan eller maila diakoni.se@gmail.com.

Kommentarer

Ett svar till ”Behöver vi känna hopp i tillvaron?”

  1. […] olika saker för oss kan vi se av de olika inlägg som vi haft på temat här på diakonibloggen. Hoppet som en ljusglimt, en strimma, en hand att ta tag i. Det som kanske ligger närmast för oss att tänka på när […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *