”När hoppet jag bär på blir grusat ibland, när mitt hjärtas lovsång har svårt att nå fram…”
Den strofen har sjungit i mig en del på sistone. För mig är tro och hopp intimt förknippade och jag har svårt att tänka mig det ena utan det andra.
Om kristen tro bara är ett tankesystem, en samling trossatser och levnadsregler, skulle den vara ganska själlös. Hoppet, hjärtats aktiva längtan efter mening, fyller religionen med liv. Och tvärtom: tron är grunden för det vi hoppas på.
Vänta nu, det fattas något i den klassiska bibliska ordtrion – kärleken. Så består dessa tre – tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken. Låt oss i mötet med varandra aldrig missa det perspektivet!
”…så lyfter min ande till lovsångens ljud och sjunger i flykten om kärlekens Gud.”
(ur sången Jag hoppas av E Jakobsson)
Temat är hopp! Har du synpunkter och funderingar, kommentera nedan eller maila diakoni.se@gmail.com.
Lämna ett svar