”Varje år dör fler människor av självmord än av trafikolyckor, ändå pratas det väldigt lite omkring detta” Citatet är från Julia sandwall, producent för teaterföreställningen ”Vi som blev kvar” som har premiär i februari 2014.
Historien bakom teaterföreställningen är både facinerade, gripande och bitvis så stark att både jag och Lotta sitter med tårar i ögonen när vi får höra Julia berätta. Föreställningen handlar om Elin och hennes bror, mamma och pappa, om en mamma som plötsligt en dag försvinner. Den handlar om om att försöka förstå, om att leta spår bakåt och tolka situationer och framförallt om att försöka överleva. Frågan som ligger bakom rubriken är just denna – hur ska man någonsin orka gå vidare när någon i ens närhet farit så illa i livet att de valt att avsluta livet allt för tidigt?
Julia berättar om Elin, om en elev och en lärare, om förtroende och delande. Elin var bara 16 år när hennes mamma försvann och det tog över ett halvår innan de fick svar på vad som hände. Läs mer på Elins egen blogg – en blogg som hon startade i samband med hennes mammas förvinnande. Där berättar hon om längtan, saknad och om begravningen som för henne blev ett starkt avsked, ett sätt att äntligen kunna gå vidare och därför en lycklig dag.
Det är i Elins berättelse och två andra livsberättelser som teaterföreställningen har sin utgångspunkt. Berättelserna är inspiration för dramatikern Emma Broström som skriver manus. Föreställningen riktar sig till ungdomar från årskurs 8 och uppåt. Det är en dramataisering som vill skildra det svåraste – nämligen att våga ta steg framåt när man tror att livet plötsligt inte längre går att leva för att de som levt oss nära inte länge finns hos oss. En dramatisering som vill väcka frågor och kommer att följas upp med både handledningsmaterial och samtal. Framförallt kommer den att försöka förmedla hopp.
Temat är hopp! Har du synpunkter och funderingar, kommentera nedan eller maila diakoni.se@gmail.com.
Lämna ett svar