Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Det sista som överger oss

IMG_3925Det sägs att hoppet är det sista som överger en människa, och kanske är det så.

Att hopp betyder olika saker för oss kan vi se av de olika inlägg som vi haft på temat här på diakonibloggen. Hoppet som en ljusglimt, en strimma, en hand att ta tag i. Det som kanske ligger närmast för oss att tänka på när hopplösheten tränger på. Men också hoppet som en fixering, något som inte kan infrias, som förtär och orsakar bitterhet.

Att arbeta för att ge hopp åt människor som kanske i andras ögon saknar förutsättningarna. Att våga tala om möjligheten att gå vidare när det ofattbara har hänt. Hoppet om att finna sina rötter. Och finns det hopp för kyrkan?

Richard Thörn skriver i sitt inlägg att om Jesus är vårt hopp ska vi vara hopp för varandra: ”Om Jesus ser sig själv i alla måste vi lära oss att se honom i var och en. Ingen finns som inte är skapad till Guds avbild. Ingen finns som inte är älskad. Ingen är längre rom eller svensk, blond eller mörk. Ingen är illegal. Vi är ett i Kristus.”

Centrum för vårt hopp är Kristus. Vårt mänskliga hopp kan överge oss. Kristus gör inte det! Amen

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *