Jag heter Elisabet Kling och är diakon i Halmstad. Jag är gift med Thomas och tillsammans har vi tre döttrar. De börjar bli stora nu och klarar sig bra på egen hand. Sara är 22 år och bor i Oslo, Stina är snart 19 år och tar studenten nu i juni och Selma är 17 år och går andra året på gymnasiet.
Barnen, mina egna och andras, har alltid haft en stor plats i mitt hjärta. Innan jag blev diakon arbetade jag som förskollärare både kommunalt och i församling.
Nu som diakon arbetar jag mest med vuxna, och alla har ju relationer till barn, egnas barn, andras barn, små barn, vuxna barn och barnbarn. Så barnen finns alltid med! Och vi får inte glömma bort det lilla barn som bor djupt inne i varje människas hjärta.
Min övertygelse när det gäller barn och barnuppfostran är att det viktigaste av bestående värde som du kan ge dina barn är din egen tid! Samhället kommer inte nämnvärt tillrätta med ungdomskriminalitet, utanförskap, rotlöshet, otrygghet, drogberoende och håglöshet, om vi inte tar ett större föräldraansvar/vuxenansvar och ger mer tid åt våra barn. Ta dig tid för samtal, läxhjälp, lekar och utflykter. Var med barnen i det som är svårt och tråkigt, likväl som i det som är roligt. Finns till för dem även när de börjar bli stora och ber dig att lämna dem ifred. Just då tror jag att ”tjatiga och frågvisa” föräldrar och vuxna behövs som allra bäst! Älska barnen villkorslöst! – Jag tycker inte om allt som de gör, men jag älskar dem över allt annat!
Jag menar inte att vi som vuxna ska ta över och befria barnen från att ta ansvar för det som de själva är mogna att ta ansvar för. Nej, tvärtom tror jag att barnen är klokare och mer mogna än vad vi behandlar dem som. Om du vill få respekt från dina barn, måste du själv visa dem respekt.
Som kristen har jag varit noga med att tala om för flickorna att det finns en Gud som ser dem, älskar dem och förlåter dem. Och att han har skapat dem till just precis den han ville att de skulle bli, att de aldrig behöver vara rädda eller känna sig ensamma, för han är med dem alla dagar intill tidens slut!
Det där lilla barnet då, som bor längst in i ditt eget hjärta, hur är relationen till det? För mig har det varit mycket lättare att ge kärlek, tid, beröm och omsorg till de barn jag mött på min väg, än till den lilla flicka som bor inne i mig. Med åren har jag blivit bättre på det. Ta hand om dig själv, ge dig tid, tala om för dig att du är värdefull och viktig, att du är underbar och fantastisk. Döm inte dig själv så hårt! Våga vara liten och svag, våga vara ledsen och arg! Våga vara dig själv.
Martin Lönnebo har sagt: Barnet buret bär den vuxne. Ja, det är sant! Var rädd om dig, ditt inre barn och världens alla barn!
Hälsningar Elisabet Kling,
Diakon i Halmstad
Barnet i fokus! Maila gärna diakoni.se@gmail.com med dina funderingar och synpunkter eller skriv en kommentar.
Lämna ett svar