Till innehåll på sidan
diakonibloggen

”Att få träffa de andra”

facebook_-1389631299När jag träffar ”gamla” ungdomar, som gått i stödgrupp, brukar jag passa på att fråga lite hur de upplevde tiden i stödgruppen, vad de tyckte var bra. De kanske gick nån termin som barn eller så har de gått i alla steg ända upp i vuxen ålder. Svaret kommer alltid blixtsnabbt: ”Att få träffa de andra!” Efter en stund lägger de gärna till att fikat också är något de minns som viktigt. De flesta säger också när de tänkt efter att de teman som vi ledare förberett och genomfört också var bra, men det är uppenbart att det inte är det som lever starkast i minnet.

En stödgruppstermin hos oss går i princip ut på att man träffas i grupp en gång i veckan i två timmar. Gruppdeltagarna är i ungefär samma ålder och har alla självupplevda kunskaper i hur det är att leva i en familj som inte funkar på grund av missbruk, psykisk ohälsa eller våld. Vi följer ett gediget pedagogiskt program med relevanta diskussionsämnen vid varje träff, ämnen som vi vet är viktiga att belysa, prata om och fördjupa sig i.

Ändå är det att ”träffa de andra” som gör störst intryck på i princip alla. Det är det som löser, lägger tillrätta, uppmuntrar och bygger upp – gemenskap istället för ensamhet. De saknar alla ett sammanhang där de kan existera med hela sin person. De censurerar sig själva dagligen i hemmet, skolan och på fritiden. Att uppleva våld i sin familj, ha en psykiskt sjuk förälder eller dagligen oroa sig för föräldrars fylla, inget av det upplevs som talbart i vardagen av våra gruppdeltagare. I princip all kunskapsinhämtning sker under tystnad och utan att avslöja hemligheten.

Att det upplevs som så oerhört kraftfullt och viktigt att ”träffa de andra” är något vi måste ta till oss. Det belyser en avgrundsdjup brist i vårt samhälle. Det handlar nämligen inte om några få individer. De är många – statistiken talar om en av tio och mörkertalet är stort. Det stödgrupperna erbjuder är ett sammanhang där man, kanske för första gången, får höra andra berätta om saker man trodde bara hänt en själv. Man kan slappna av för en stund och det är givetvis bra. Men tänk om du bara hade två timmar i veckan där du fick vara dig själv, två timmar!! Vi måste prata om detta, dagligen, överallt. Våra stödgrupper når en bråkdel av dem som är berörda. Det måste hända mer annars dömer vi barnen till ensamhet och vår tystnad blir deras fängelse.

Per-Ivar Östmann

Stödgruppsledare/fritidsledare

www.pelikanen.info

Läs gärna tidigare inlägg om Pelikanens verksamhet här.

Kommentarer

3 svar till ””Att få träffa de andra””

  1. […] och Grön helhet. För barn som växer upp i dysfunktionella familjer finns verksamheter som Pelikanen. Eller projektet Pimp my soc, för att skapa större trygghet i mötet med […]

  2. […] fem år sedan skrev jag en krönika för Diakonibloggen. Titeln var ”Att få träffa de andra” och texten handlade om det jag då hade sorterat och behandlat inom mig när jag såg tillbaka på […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *