I kombination med samtal IRL möts vi på FB-chatten eller via sms. Några konfidenter har dessa forum som ventiler och bönerum mellan själavårdssamtalen, en form av stöttande samtal på nätet.
När jag öppnar FB möts jag av allt från ”Be för mig” till ”Jag behöver få skriva av mig”. För inte så länge sedan inleddes meddelandet med följande insikt: ”Jag funderade länge över en PT för kroppen, men jag har insett att det jag behöver är en PT för själen.” Själa-vård.
När det i stunden blir för mycket kan svaret på ett sms eller ett FB-meddelande inge hopp. Men är det inte bättre att ringa en vän eller att mötas öga mot öga? Hopp är grunden för förändring, i stort och smått. Och hopp kan förmedlas på olika sätt. Allt har sin tid.
Ofta är det några kärnfulla ord eller en bön som gör skillnad. ”Gud välsigne dig”, de tre orden, har varit avgörande för en ensamstående mamma som var nära att ge upp. Så litet och så stort.
Han är mitt i livets ekorrhjul. Efter ett av våra samtal IRL kommer det en insikt på FB-chatten: ””Det finns ord utan mening och det finns mening utan ord”, vill bara skriva att den insikten djupnar”.
I själavård förs inga journaler, inga dokument skrivs och det råder absolut tystandsplikt. Efter kontakt på FB-chatten raderar jag, som själavårdare, alla meddelanden. De som skriver har själva valt forumet, det är inte något jag uppmuntrar eller ens påtalar. Små, korta ”mayday-medelanden” ropas ut i cyberrymden. Ett slags morse med individuell kodning.
Gud hör bön, själavårdaren brukas för livets tjänst och den själavårdade djupnar vid mötet med Gud i sig själv.
Pamela Garpefors
Svenska Kyrkan, Karlskrona.
Läs gärna tidigare inlägg av Pamela här
Stöttande samtal på nätet?! Hur tänker du? Dela gärna dina synpunkter eller erfarenheter i en kommentar eller skicka ett mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta, diakonibloggen
Lämna ett svar