För fem år sedan började jag att nätvandra på det som då hette Bilddagboken (Dayviews). Inspirerad av kollegor som bland annat stöttat oroliga unga på sajten Lunarstom efter tsunamin 2004 och av Fryshusets nätvandring. Uppdraget att verka som diakon – att finnas för dem som behöver där de befinner sig – pekade i samma riktning. Det var en trevande start, jag prövade olika metoder och förhållningssätt.
Något som hela tiden drabbar mig är hudlösheten eller kanske snarare hur utlämnade många unga är. Det finns så mycket längtan och ensamhet. Ibland är det nogsamt kamouflerat men lyser ändå klart. Det är inte bara unga som behöver och söker bekräftelse och som brottas med sin ensamhet, förstås. Det är lika naturligt som det är sårbart. Den som ropar behöver få svar. Och den mest logiska tanken när en ung person möter en vuxen på nätet ska inte behöva vara ”Det är en pedofil”. Det behövs aktiva vuxna på nätet som ser på den unge med en medmänsklig blick.
Ofta har unga tillgång till trygga vuxna på Facebook. Det kan röra sig om helt avgörande kontakter. Men alla har det inte och det kan kännas pinsamt att öppna sig där. När vi talar om nätvandring har vi fokus på att möta unga som vi aldrig träffat. Vi är på ett community där unga är och gör oss tillgängliga för samtal. Det erbjuder en möjlighet till ett mer kravlöst samtal för den unge och det kan vara lättare att lyfta det där jobbiga och pinsamma.
Det har blivit många möten genom åren, och då och då har någon återkommit och nöjt konstaterat att jag finns kvar. Men det är inte mig det handlar om förstås. Poängen är att nätvandring fyller en viktig funktion och att det behövs fler nätvandrare så att fler unga får tillgång till trygga vuxna på nätet. Nu har jag kollegor som nätvandrar och vi på Skolkyrkan driver i samarbete med Kyrkans Jourtjänst i Göteborg ett projekt för att öka nätvandring genom en utbildning. I våras avslutade vi en pilotomgång av nätvandringsutbildningen* och i november börjar nästa grupp.
Vårt förhållningsätt som nätvandrare är respekt och nyfikenhet för den andres skull. Vår utgångspunkt är att –Jag vill lyssna på dig och din berättelse. Ibland är det nog med en trevlig hälsning, ett vänligt ögonkast, som ett -Hej på skolgården.
Är du en av dessa vettiga vuxna som behövs på nätet? /Klaradiakon
www.svenskakyrkan.se/goteborg/nätvandrare
Facebook; Svenska kyrkan i Göteborg nätvandrar
*Vårt samarbete heter Svenska kyrkan i Göteborg nätvandrar.
Klara Roxbergh, diakon
Läs gärna Klaras tidigare inlägg här.
Övre fotot: Martin Rosund
Bilden på Klara är tagen av Joakim Roos
Stöttande samtal på nätet?! Hur tänker du? Dela gärna dina synpunkter eller erfarenheter i en kommentar eller skicka ett mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta, diakonibloggen
Lämna ett svar