… var svaret fick jag när jag ställde frågan om ett gästbloggsinlägg på temat integration till Frida Ohlsson Sandahl. Nyfikenheten var givetvis väckt och jag frågade vidare.
”Integration – förutsätter ett vi och dem och ett avslut. De som har integrerats har gjort en resa och som har avslutats genom att personen är färdig och är inlemmad.” säger Frida och fortsätter: ”När är man integrerad, vad är då målet? Är målet att vi alla ska bli så lika som möjligt, leva upp till en idealbild av hur en svensk är? En del lyckas inte riktigt leva upp till denna norm men är trots detta accepterade ändå.
I diskussion om integration måste vi ha med en medvetenhet om att gränser, svenskhet och normer ändras hela tiden och det gör att det inte fungerar med ett slutgiltigt mål. Sverige idag är ju vi som bor här just nu, det är vi som formar och ansvarar för norm och tolerans. Identitet är en process och inte en svartvit bild för vi förändras hela tiden. Och i och med att vi förändras så förändras även världen och vår världsbild.”
Slutligen menar Frida att integration idag är ett ord som hindrar oss från att prata om vad det egentligen handlar om – klass och klassamhälle: att få möjlighet till jobb, bostad och så vidare.
Mötet med Frida har väckt flera tankar om integration. Frågorna som stannar kvar och fordrar vidare funderingar är:
Kan integration vara stagnerande? Är integrationstanken ett hinder?
Läs gärna Fridas tidigare inlägg här.
Vad har du för tankar om integration? Kommentera här eller maila diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar