Namn: Brandon Sekitto
Ursprungsland: Uganda
Född: 1978
Kom till Sverige: 1987
Om att vara invandrare – Det har inte varit lätt alla gånger. Som barn lägger man kanske inte så stor vikt vid att man är i ett annat land, men ju äldre jag har blivit så har det påverkat mig. Jag upplever att jag fått kämpa mer i olika situationer, allt från att försöka att inte bryta på det svenska språket till att vara mer trevlig än nödvändigt. Detta på grund av rädslan för att bli dömd utifrån min hudfärg eller ursprung. Men det har tagit mig dit jag är idag, jag har vänt och tagit det till min fördel att vara annorlunda. Att vara rädd för att bli stämplad eller dömd på förhand är ingen trevlig känsla. Sedan finns det säkert några som tänker på att mycket ligger hos mig och mina föreställningar om vad andra tycker och tänker. Det håller jag med om till en viss del, men samtidigt är det svårt för andra att förstå hur det känns när blickar riktas mot dig så fort du kliver på bussen eller när till exempel banktjänstemannen är kort i tonen på ett arrogant och nedlåtande sätt. På senare tid har jag lärt mig att veta mitt eget värde och kan stå upp för det. Det försöker jag förmedla vidare till dem som är i samma situation som jag har varit.
Svenska är idag mitt modersmål, jag tänker på svenska, pratar med min fru och barnen på svenska. Dock har jag kvar två stamspråk som jag kan göra mig förstådd och kommunicera med när vi åker till mitt hemland (vilket är mitt hemland?). Det är jätteviktigt att förstå och att bli förstådd.
Integration – Den dagen då alla inser att det inte handlar om mitt, deras, vårt land, utan istället tänker att det är allas planet och accepterar olikheter, då har vi lyckats med integrationen. Vad betyder ordet integration egentligen? Detta har jag funderat på sedan jag fick frågan om att skriva om integration.
Är jag integrerad för att jag har ett svenskt pass?
Är jag integrerad för att jag talar svenska utan brytning?
Är mina barn integrerade?
För mig är det en stor och komplex fråga. Ibland talar man om att integration är att anpassa sig efter det svenska samhället och att vara med i arbetslivet för att bidra med sina kunskaper till samhället. Detta för att få samhället att fungera, till exempel med taxiförare, städare, lokförare, sjukvårdspersonal, tandläkare med mera. Men trots detta får en stor majoritet av oss invandrare väldigt svårt att bli accepterade på arbetsmarknaden på grund av kultur, religion, hudfärg med mera. Detta gör mig väldigt ledsen. Även min fru som är svensk och jobbar inom vårdsektorn hör titt som tätt rasistiska och kränkande kommentarer om bland annat invandrade arbetskollegor. Inte ens då på en arbetsplats är man tillräckligt accepterad på grund av sitt ursprung. När blir man som invandare riktigt integrerad? Tankar som slår mig då är – Vad sägs bakom min rygg? Jag kan fortfarande känna och höra fördomar i olika sammanhang där det tvekas och ifrågasätts om min kapacitet.
Traditioner – Jag förespråkar att alla ska hitta sina egna traditioner och inte bara följa traditioner för att det alltid varit så. Är man från olika kulturer så mixa dem och ha kul. Hitta balans om vad som var då och vad som är nu. Det tycker jag verkligen är integration.
Ordet integration måste anpassas till nutiden. I Sverige idag lever så många olika kulturer och religioner. Barn och ungdomar växer upp med blandade kulturer och det är nutidens Sverige. Nyckeln för att trivas i det nya landet är att våga vara sig själv. Ta hjälp på vägen i det nya landet. Tänk att du inte är ensam.
The power of respect is not to disrespect our differenses!
Brandon Sekitto
Brandon hittar du också: dagensinvandrare och på stödtorget
Vad har du för tankar om integration? Kommentera här eller maila diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar