Det är längesedan nu, 80-tal. I Göteborg. En sikhisk spårvagnsförare stoppades i sitt arbete. Anledningen? Han ville bära turban i jobbet. Passar inte tillsammans med uniformen sa de ansvariga. Sedan dess har det blivit lättare att kombinera religiös klädsel med den påbjudna på arbetet. Bra.
Men saken hade naturligtvis kommit i ett annat läge om sikhen istället varit byggjobbare. Hur få på skyddshjälm över turbanen?
I det första fallet borde det ha gått – och gick, visade det sig alltså så småningom – att hitta en smidig lösning. I det andra fallet hade det varit svårt. Säkerheten hade tagit överhanden. Sikhen hade fått välja: hjälm eller turban.
Historien kommer för mig när jag läser om den kristna barnmorskan som inte får arbete på någon av länets kvinnokliniker eftersom hon av religiösa skäl inte kan medverka vid arborter. ”Diktatur” hojtar de mest upprörda. Så? Är det en mänsklig rättighet att arbeta som barnmorska om man inte vill utföra alla arbetsuppgifter? Eller att ha turban som byggjobbare? Jag har svårt att se detta. Men måhända kan det finnas en praktisk lösning för den kristna barnmorskan. På större kvinnoklinker jobbar ju många barnmorskor. Kanske kan uppgifterna fördelas? Jag vet inte. Men på mindre – skall abortsökade kvinnor vara utlämnade till den som råkar vara på jobbet och dennes åsikter? Orimligt.
Alla partier – utom ett, SD – tycker att landstinget handlar rätt. Undrar vad SD säger om sikhen? Eller om muslimska kvinnor som vill bära huvudduk på jobbet? Eller de som inte vill handhälsa, utan lägger handen på bröstet till hälsning? Vad gäller huvudduk tycker jag också det är en praktisk fråga – går det att kombinera med säkerhet och hygien så, inga problem. Och den som väljer att hälsa på andra sätt än att ta i hand gör väl sig inte skyldig till något grövre brott.
Men med heltäckande slöjor som burka blir det däremot värre – jag tror att de flesta vill kunna se lärare, läkare, bibliotekarier eller poliser i ögonen. Och de män som av religiösa skäl inte kan samarbeta fullt ut med kvinnliga kolleger måste också räkna med att få nej till många jobb. Därför sätter Svenska kyrkan p för att viga aktiva kvinnoprästmotståndare till präster. Å andra sidan: staten kräver heller inte att det skall anställas kvinnliga katolska präster eller kvinnliga imamer. Rätt det också.
Det finns faktiskt ett ytterligare Jönköpingsexempel där religion och arbete kolliderade. En apotekschef som för drygt tio år sedan inte ville sälja dagen efter-piller på stället där hon basade. Apotekschefen fick rimligt och snabbt backa.
Listan skulle kunna göras längre – programledare med partipolitiska åsikter som stoppas av Sveriges radio och Sveriges televison inför val diskuteras till exempel just nu. Inte heller där väger det personliga över det allmänna. Att ha en sosseros på kavajslaget om man leder Rapport går inte. Eller att bära judisk kippa på skallen.
Alltså: i en massa yrken måste vi välja. Rätten att manifestera personliga åsikter får vika för andra värden. Men det måste inte innebära paragrafrytteri och principnoja. I fall där det går att kombinera måste det kunna ske – i yttrandefrihetens och religionsfrihetens namn. Återstår att se om någon lösning finns för barnmorskan. Med tanke på att landstingen ropar efter sådana: kanske.
Erik Lindfelt, frilansjournalist
Läs gärna mer om Erik Lindfelts senaste bok: Mellan Gud: vandring i andliga landskap
Foto: Anna Hållams
Nuvarande tema på diakonibloggen – rättvisa. Var gärna med och tyck till du också! Kommentera eller mejla diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar