Vi behöver vänja oss vid att gå över gränser vi annars stannar vid, för att kunna älska vår nästa. Vi kommer från olika traditioner och när vi möts lär vi oss att förstå varandra och våra traditioner bättre och kan då bättre finnas till för varandra. Vi är mitt i fastan inför påsk och det betyder olika saker för oss alla. Det är en eftertankens tid. Tanken är att vi ska fundera på hur vi lever våra liv. Hur kan jag leva mitt liv så att vi tillsammans kan göra världen bättre för alla? Jag behöver öva mig i att tänka utanför mina vanliga tankebanor. Jag behöver lyssna ordentligt till en person från en annan kultur än min egen och anstränga mig för att förstå varför den andre personen tänker som hen gör. Det kan vara en kultur från en annan del av världen eller kulturen i en sjätteklass.
Jag behöver be bönen: Lär mig att ta steget in i en annan persons och kulturs tankevärld. Lär mig att förstå och att vara ödmjuk.
Samtidigt behöver vi vara uppmärksamma på orättvisor och våga stå upp för den som är svag och utsatt . Vi vill ha fred och nå försoning. Ge oss viljan att gå den vägen.
Vad kan du och jag göra för att människor runt omkring oss ska förstå varandra bättre, försonas med det som har varit och vilja arbeta för fred? Vi kan hitta viljan hos många gestalter i Bibeln, psalmförfattare, olika religiösa ledare och människor runt omkring oss idag. Låt oss inspireras av dem och varandra!
Älska din nästa som dig själv. Frågorna och funderingarna kan vara många kring detta tema på diakonibloggen. Har du synpunkter och tankar? Hör av dig till oss på diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar