Kyrkklockorna stal hela showen, men det känns helt ok, nu så här efteråt i alla fall. För inte var det i våra tankar när vi planerade en gudstjänst på 1 maj. Vårt första beslut var om vi överhuvdtaget skulle göra just en gudstjänst. Det beslutet fanns det bara ett svar på, vi hade inget annat val, för vi ville inget annat.
En sak fanns i våra tankar, att flytta fokus från demonstrationen till motsatsen; alla människors lika värde. En liten bonus i samtalet var om också klockorna kunde ringa, kanske till och med spela ”Jesus älskar alla barnen”. Vi lyckades inte med det, att spela den sången. Klockorna fick ringa som vanligt, det fick duga så – och vad de ringde.
Men om inte de över 1000 gudstjänstdeltagarna hade dykt upp och genom sin närvaro visat på att vår stad står för något större och vackrare än det stundande demonstrationståget, hade inte klockorna haft samma kraft. Klockorna satt ihop med gudstjänsten, det gör de alltid. Vanligtvis ringer de in till att fira gudstjänst, men nu ringde de ut ett varande budskap om att något annat än gudstjänstens innehåll tågade på stadens gator – frånvaron av kärlek. För oss som var på plats var detta en självklarhet, klockorna var en del av gudstjänsten som stadens människor deltagit i.
Nu till media. Eftersom hela dagen var en media-guldgruva från morgon till kväll blir det en omöjlighet att rada upp alla tidningar, delningar på facebook och twitter, radioinslag, TV-inslag och internationell media. Här är några korta länkar om gudstjänsten i Kyrkans tidning, i tidningen Dagen, i DN, eller i Aftonbladet. Lyssna på klockorna i Sveriges radio eller se gudstjänsten i sin helhet här.
Har du helt missat detta, varit och rensat ogräset i sommarstugan eller nåt, så googla. Du kommer inte orka läsa allt. Men det du kan notera att media ordet inte är ”Gudstjänst” utan ”Kyrkklockor”. Ett mycket lättare ord för det sekulära nyhets-Sverige än ett religiöst laddat ord. Några nämnde ändå att det sjöngs ”Jesus älskar alla barnen” i gudstjänsten, det var ofarligt. Men för oss som var där, var det mer en kul grej. Det starkaste var bibelorden och bönerna vi bad. Det var andligt laddat, orden som gudstjänstbesökarna bad ut över sin stad. Bön om fred, bön om kärlek. Den bönen la grunden så att kyrkklockorna kunde höras över hela vårt land, och ända till den svenska biskop som var på besök i Istanbul.På eftermiddagen ringde min mamma, som till vardags jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin, med människor i missbruk. Hennes moderliga omsorg ville höra om jag överlevt dagen eftersom hon bor en bit härifrån. Mitt på dagen, ungefär klockan ett, hade hon upplevt att hon skulle be för händelsen i Jönköping. När hon bad såg hon för sitt inre att Guds händer vilade över Jönköping och att alla smådjävlar inte kunde komma in i staden. Hennes vision var stark, ingen tvekan, Guds händer över Jönköping.
Guds händer vilade över gudstjänsten, Guds händer vilade över polisen, Guds händer vilade över motdemonstranterna som satt framför hästarna – Guds händer över Jönköping.
Däremot är jag övertygad om att Gud kände sorg, sorg över frånvaron av kärlek hos Svenskarnas parti – Han höll sina händer över vår stad, med tårar i sina ögon.
Pastor i Immanuelskyrkan, Jönköping
Rasism/främlingsfientlighet är ämnen som väcker starka känslor och reaktioner. Vad väcks hos dig? Hör gärna av dig med dina tankar och synpunkter genom kommentarer eller i mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta på diakonibloggen
Lämna ett svar