Nu är midsommarhelgen slut och många börjar sin semester. I media översköljs vi av reklam för bästa, godaste vinet, ölen, snapsen till olika maträtter. Mina tankar går då till alla de personer som varken har sett fram emot midsommarhelgen eller semester eftersom alkoholen då kan få fritt spelrum i en familj. Visst, nio av tio klarar av det där extra glaset vin en skön sommarkväll och således är det en av tio som inte klarar av ett glas utan det blir en flaska vin, eller två. Resultatet blir att hela familjen lider av alkoholens konsekvenser.
I mitt dagliga arbete möter jag människor som för länge sedan slutade att ha trevligt med alkohol, där alkoholen – eller alkoholismen – har blivit ett måste. Kanske inte i stora mängder men ändå tillräckligt mycket för att, i första hand, påverka känslor, beteende och relationer. Med stor ödmjukhet får jag följa hur individer, oavsett om de är alkoholberoende eller medberoende, kommer till insikt om att det inte är de som är orsak till problemet utan att de är drabbade av en mycket kraftfull problematik som helt och hållet har tagit över deras liv.
Ett stort mål i mitt arbete är att hjälpa människor förstå att de är unika och har ett problem som de kan ta ansvar över, att de själva kan börja styra sina liv. Bli kapten på sin egen skuta.
Min vision är ett samhälle med kunskap om hur alkohol (tabletter och narkotika) påverkar en del människor, så hjälp kan ges i tid. Alkohol kommer ju aldrig att försvinna från vårt samhälle, det är en del av vår kultur. Tyvärr hör jag en hel del moraliserande om ”att ta sig i kragen”, ”det är ju han/hon som själv lyfter glaset” då har man lite grann missat kraften i ett beroende. Om det vore så enkelt skulle det ju inte finnas några som är alkoholberoende och garanterat finns det ingen som när han/hon dricker sitt första glas av någon form med alkohol då bestämmer sig: ”Japp, jag tror att jag ska utveckla ett beroende nu”.
Mer än varannan människa vi möter är drabbad av alkohol- och drogberoende, antingen själv som aktiv eller med någon anhörig som dricker/drogar. Trots detta är det så svårt att prata om. I stället ler vi och låtsas som om allt är väl.
Vågar du börja prata om problemet?
Maria Eibler
Internationellt Certifierad Alkohol- och drogbehandlare
Läs mer om missbruksproblematik och behandling här
Vill du dela med dig av din vardag och arbetet med människor? Kanske ett möte som förändrat dig? Hör av dig på diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta, diakonibloggen
Lämna ett svar