I min jakt på jämvikt i universum fastnar jag i gränslandet. Mellan existentiella kriser och axelryckningar, mellan köpstopp och shoppingbegär. Mellan viljan att rädda världen och att somna om.
Jag ger en tia till en tiggare och impulshandlar för en hundring. Reser miljömedvetet tur och bidrar till försurningen retur. Tar striden vid fikabordet ena dagen och sitter tyst och tittar ner i kaffekoppen nästa. Jag reagerar, formulerar, agerar och kapitulerar.
Jag vill vara en vardagshjälte men min mantel är dåligt fodrad, mitt svärd är slarvigt slipat – och om jag ska göra ett hjältedåd måste jag först slåss mot min egen snålhet, lathet eller dumhet.
Jag är varken särskilt modig eller stark och har inga övernaturliga förmågor. Men ändå fortsätter jag mina vacklande försök att flyga mot världens orättvisor och fiender.
För jag har en sak som driver mig.
Ett hjärta som slår under de illasittande trikåerna.
Gabriella Fäldt
Bilden är hämtad från Kyrkans tidning
Vill du dela med dig av din vardag och arbetet med människor? Kanske ett möte som förändrat dig? Hör av dig på diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta, diakonibloggen
Kommentera det här inlägget