En kristen församling ska utmärka sig genom det den gör, inte bara det den säger. Vackra predikningar kan vara njutbara att lyssna till, men om ord inte leder till handling är något på tok. Diakoni är att leva orden.
För mig är det viktigt att kyrkans diakoni förhåller sig till både den uppenbara nöden och den dolda nöden. I båda fallen handlar det om att ta fajten för den svages skull. Ett exempel på uppenbar nöd är EU-migranternas situation. I min församling arbetar vi utifrån mottot ”alltid se, ibland ge”. Vi vill förhålla oss respektfullt till dem som tigger på stadens trottoarer. Ingen av dessa våra medsyskon är här av fri vilja, utan för att livet tvingar dem. Ofta ger jag tio kronor. En krona går till migrantens dagliga uppehälle, medan nio kronor går till familjen i hemlandet, till barnens utbildning. Att ibland ge är att se.
Kyrkan ska lindra den tysta nöden. Ett exempel är människors ensamhet. En ny studie visar att den upplevda ensamheten bland svenskar ökar – och att den tydligaste ökningen finns bland ungdomar. Det är för mig en skrämmande utveckling. Ensamhet kan finnas där man som minst anar det, också hos dem som har människor runt sig. Att kyrkan ska erbjuda gemenskap låter som en plattityd, men det är viktigt. Svenska kyrkan har en enorm uppgift i att erbjuda tillhörighet och hemvist, låta människor känna sig behövda och ge dem makt över sin livssituation.
För mig är diakoni ett förhållningssätt. Det kan inte avgränsas till diakonens arbetsuppgifter. Jag önskar att fler församlingar skulle uppmärksamma det diakonala arbete som redan görs – och stärka de områden där ett diakonalt förhållningssätt har gått förlorat.
Inför framtiden är det viktigt att samtalet om diakoni blir mer livaktigt i Svenska kyrkans församlingar. Jag tror att det behövs en spanande, flexibel diakoni. Spaningen innebär att församlingar lägger tid och kraft på att förstå sin omvärld. Idag behöver vi kunna mycket för att verkligen göra skillnad, vara pålästa för att kunna påverka strukturerna utanför den kyrkliga sfären. Flexibiliteten handlar om att vara på tårna och direkt ställa om när kyrkans insatser behövs. Människor i nöd kan inte vänta på att det kyrkliga utredningsmaskineriet ska bli klart. Från ord till handling ska det gå snabbt.
På vissa håll bedrivs en modig diakoni. Makten utmanas och kyrkan är salt i världen. På andra håll talar man kanske om profetisk diakoni, men vågar mindre. Jag tror att vi i samtalet om diakoni behöver diskutera relationen till samhället. Ibland sitter kyrka och stat fortfarande ihop på ett ganska olyckligt sätt. En klok diakoni samarbetar med människor av god vilja. En vass diakoni ifrågasätter makthavare och är en nagel i ögat på beslutsfattare.
I den bästa av världar rustas vi till handling av gudstjänstens ord och sakrament. Tillsammans med andra hjälps vi där åt för att bli bättre i kampen för en rimligare värld. Ord blir till handling.
Fredrik Modeus
Vad förväntar du dig av diakoni? Vad önskar du att kyrkans sociala arbete ska fokusera på? Hör av dig till diakonibloggen på diakoni.se@gmail.com, för vi vill veta vad du tycker. /Karin & Lotta
Lämna ett svar