Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Brukar du ge till tiggare?

”Brukar du ge till tiggare?” – en fråga som ställs och diskuteras allt oftare kring fikabord och i soffor runt vårt land. Myterna och teorierna kring vilka de är, var de bor, hur de fördelar pengarna är många. Vi är flera som försökt fråga den som ber om pengar direkt, men språkförbistringen gör oftast att man inte förstår så mycket mer än innan.

Så en dag sitter hon där, utanför min Ica, kvinnan från Rumänien som ber om pengar, ”tiggaren” som kan engelska, som kan förklara och berätta, om sina barn därhemma, om hur hon ”bor” på centralen i Göteborg och tar sig hit till min lilla stad med buss för att be om pengar eftersom det är omöjligt att få jobb. Hon behöver ta sina barn genom skolan, se till att de har de kläder och mediciner de behöver. Att vi båda talar engelska förändrar i princip genast allt. Det jag tidigare givetvis kunnat förstå blir nu självklart. De korta stunder vi samtalar utanför affären är brutalutbildning i verklighet.

Hon som i kommentarsfälten på internet beskrivs som en parasit, slödder, smuts, organiserat kriminell, ett as, tattare, eller andra vidriga epitet, är i själva verket inget annat än sina barns hjälte och beskyddare. Hon gör det yttersta för sina barns överlevnad, alla andra vägar till något som liknar en inkomst är stängda och hon förtjänar din och min respekt.

per-IvanHon pekar på mig, ler och säger med allvar i rösten: ”You know, you always give me money, and I pray for you, I pray for the Lord to bless you, I pray for you.” Jag går därifrån med en ny känsla inombords, förvirrad över vem som får ut mest av att vi möts, det jag tvingas lära mig, glädjen över att ge. Insikten att det är verklighet, att omständigheter som vi människor, européer, är ansvariga för, har drivit min medmänniska, min syster, att sitta utanför min livsmedelsbutik och be om pengar, hundratals mil från de tre barnen som hon älskar över allt annat. Insikten att vi givetvis måste agera för att ändra dessa orättvisor. Insikten att nu, idag, sitter hon här och behöver på riktigt hjälp med att överleva.

Vad behöver vi då för att inte blunda, inte se bort? Vi behöver kunskap, vi måste bilda oss i sanningen om dessa våra medmänniskor. Först då kan vi hjälpa, såväl oss själva som dem vars nöd ställs så osminkat inför oss. Våra kyrkor och församlingar, med sina människor, byggnader och administrativa kunskaper, borde kunna vara en ännu större faktor än idag när det gäller att tala för såväl som att direkt hjälpa ”främlingen” som ber om vår hjälp.

Per-Ivar Östmann

Vad förväntar du dig av diakoni? Vad önskar du att kyrkans sociala arbete ska fokusera på? Hör av dig till diakonibloggen på diakoni.se@gmail.com, för vi vill veta vad du tycker. /Karin & Lotta

Kommentarer

6 svar till ”Brukar du ge till tiggare?”

  1. Profilbild för Marcus Lundberg

    Ja om inte kyrkan är till för att hjälpa människor i nöd så vet jag inte vad kyrkan är till för.

  2. Profilbild för Lohla-Marie

    Instämmer helt i ovanstående kommentar. I budbäraren står en kommentar om Påven Franciscus. Han frågar efter om vi dessutom ser tiggaren i ögonen när vi ger, eller om vi vänder bort blicken. För mig handlar det inte bara om pengar utan om insikten att tiggaren är värd exakt lika mycket som du och jag. Hen är av samma kropp och blod och alla människor värda lika mycket inte bara i orden utan i verkligheten

  3. Profilbild för Monika
    Monika

    Tack för dina rader i bloggen, oftast känner jag att jag måste på något sätt försvara de som tigger och det är allt för många som vänder sig bort. Det är var och ens ensak om man vill eller kan ge men som sagt de förtjänar respekt. Jag blir så arg när någon är oförskämd eller spottar efter dessa människor som är så utsatta redan. Var finns medmännskligheten? jo hos några som vågar säga ifrån och orkar bry sig, som tex. på fb finns Hem och ”det kunde lika gärna varit jag” som gör en hel del och försöker sprida kunskap och så du förståss. Tack!

  4. Profilbild för diakonibloggen

    Vi på diakonibloggen vill bara upplysa om att vi inte publicerar kommentarer med kränkande innehåll. Ge gärna uttryck för olika tankar och åsikter men på ett respektfullt sätt. /Karin & Lotta

  5. […] om romernas situation i Sverige och flera gästbloggare lyfte temat EU-migranter. Läs gärna Per-Ivar Östmanns eller Kristina Hellkvists […]

  6. Profilbild för Peter
    Peter

    Det är kluvna känslor jag betraktar tiggare, det skär i hjärtat att inte ge, och likaså får jag dåligt samvete när jag ger pengar och bidrar till ett bruk där tiggaren låses fast i en ovärdig tillvaro.
    Visserligen sa Jesus, att de fattiga har vi alltid omkring oss, men det är ändå så att vi under 1900-talet lyckades bli av med stadigvarande tiggare i Sverige. Och mig synes att det är viktigt att inte upp. Människan är given att arbeta i anletes svett samt ge möjlighet för andra att göra det samma. Vi bjuds i Bibeln att lämna kvar säd på våra fält så att den fattige och främlingen där kan skörda, inte skörda det åt dem och lägga det i en kaffemugg.
    Därför har jag kommit fram till ståndpunkten att hag inte ger till tiggaren som sitter där utan till de som erbjuder alternativ till tiggande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *