Förra veckan såg jag ett avsnitt av serien ”Halvvägs till himlen” på TV4. Prästen Albin startar en ”Kyrkans jourtelefon”. Den jourtelefonen fungerade inte särskilt bra. Det kändes väldigt olustigt att man gjorde sig lustig över företeelsen jourtelefon. Det verkade som man inte trodde att det finns några människor som behöver en jourtelefon. För många människor är de jourtelefoner som finns, till exempel jourhavande präst, faktiskt det som kan vara skillnad mellan liv och död.
Varje natt sitter det präster runt om i Sverige redo att ta emot samtal från de som kämpar i ensamhet och mörker. Med sådant som blivit fel, sådant som man inte hittar någon lösning på eller som man är orolig för. Eller plågas man av en ensamhet och meningslöshet som är outhärdlig. Det är mycket som aldrig kommer i dagen när solen står högt på himlen, när allt snurrar på som det ska och dag läggs till dag. Innan jag började arbeta på natten som jourhavande präst hade jag inte en aning om att så många människor är ensamma och utsatta i Sverige. Vi tar ju hand om varandra i vårt land. Samhället tar ju hand om en när man själv och familjen inte räcker till. Eller?
Varje natt pratar prästerna som jobbar som jourhavande präst med nästan 200 människor som mår dåligt. På ett år blir det 70 000 samtal. Anledningen till att man mår dåligt är olika. Det gemensamma för alla är att man mår dåligt! Några mår så dåligt att de funderar på att ta sitt liv.
Hur har det kunnat bli så i vårt land att några lämnas utanför? Varför tar vi inte hand om varandra? Politiska partier både till höger och vänster har haft paroller typ ”Alla ska med”. Men det stämmer ju inte! Alla är inte med.
Fler och fler unga människor mår dåligt och självmorden bland unga ökar. Unga människor ska ju glatt kunna sjunga om att den ljusnande framtiden är deras. Ungdomar ringer inte till jourhavande präst. Så vart tar de vägen med sin ångest? Vem fångar upp dem, tröstar och ger hopp? De lite yngre hittar kanske till Bris, några fångas upp av nätvandrare från Svenska kyrkan eller av någon annan.
När man mår dåligt och behöver dela sina tankar med någon finns jourhavande präst sen den 1 september också på nätet. Man kan både chatta och skriva (digitalt) brev till jourhavande präst. www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Jourhavande präst på telefon når man som tidigare via 112.
Det är inte så att solen går upp i människors liv bara för att man kan chatta med prästen. Men kanske kan chatten få vara en livlina när natten är som mörkast. Så att man härdar ut. Så att man känner att man får vara med. Att man räknas med. Att man är värd något. Och att man kanske kan få tro… att solen kommer att gå upp… och att det finns en framtid.
Monica Eckerdal
präst och nationell samordnare för jourhavande präst
Foto: Magnus Aronsson
Lämna ett svar