Slutar man existera om ingen ser eller pratar med en? Han är äldst av dem alla. De andra är unga. Jag vet inte hans ålder. Han brottas säkert med ålderdomen, att påminnas varje dag om verkligheten att bli gammal och överflödig, och inte vara till nytta för familj och samhälle. Han tittar aldrig upp. Inga ögon möter hans. Jag hör någon säga: ”I Sverige slipper de i alla fall den värsta förföljelsen och misshandeln.”
I det svenska välfärdssamhället är vi inte vana vid att känna moraliska förpliktelser gentemot främlingar, eller att möta fattigdom i vardagslivet. Vi är vana vid att åka på semester till ”semesterparadis” och om vi någon gång passerar utanför all inclusive är det lätt att skaka av sig ”den andra”. Som främlingar där återvänder vi hem till tryggheten här. När vi nu i tryggheten här möter främlingen blir vi etiskt och moraliskt omkullkastade. Vi drabbas av beröringsskräck. Närvaron av tiggande EU-migranter orsakar en ”proteofobi” – rädslan för fenomen som undgår etablerade kategoriseringar.
Den tyske filosofens Simmel skiljer mellan samhälle och sociabilitet. Med samhälle menas institutioner och strukturer – allt sådant som styrs med lagar och ekonomi. Sociabilitet handlar om relationer som skapas mellan människor – allt det som gör att man upplever gemenskap och vänskap. Att beröring alstrar värme. I Sverige har vi ganska mycket samhälle och lite sociabilitet. Vi har de senaste 30 åren lärt oss att samhället sköter allt – tar hand om allt.
Vad kan vi göra för att ingen människa ska behöva tigga för sin överlevnad? Enligt kristen människosyn är varje människa oändligt värdefull och ska mötas med respekt. Romernas utsatthet är allas vårt ansvar, samhället sköter inte allt. Detta berör oss alla. Vi behöver leva tillsammans i ett sammanhang där alla tar gemensamt ansvar för vår gemensamma nutid och framtid. Vi har inte en dag att förlora. Vi behöver bereda plats för varandra i våra liv, bortom främlingskap.
Det kommer från hjärtat: ”Vi kan inte tillåta att människor fryser eller svälter ihjäl!” Det börjar bli kallt nu, men beröring alstrar värme. Du och jag öppnar våra hem, vi öppnar församlingshem och kyrkor. Tillsammans!
Pamela Garpefors
Kontraktsprost Karlskrona-Ronneby
Kyrkoherde Karlskrona-Aspö
EU-migranternas närvaro i vår omedelbara närhet väcker reaktioner. Dela gärna dina tankar och synpunkter i en kommentar eller skriv ett mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta
Lämna ett svar