Är du försäkrad? Ja, du har säkerligen ett antal papper i en pärm som hävdar att du är det. Du kanske har en hemförsäkring, en försäkring på din bil och en olycksfallsförsäkring. Du kanske har lärt dig hur livet fungerar i teorin, genom hemkunskap och barnkunskap, utbildning och fortbildning. Du kanske är har bundna räntor på dina lån och ett tjuvlarm till din villa? Troligtvis har du bilbälte när du kör bil och hjälm när du cyklar. Men om världen rämnar runtomkring dig, vilken säkerhetslina drar du då i?
Oavsett hur mycket trygghetsnarkomaner vi är så finns det sådant vi inte kan kontrollera. Sådant som vi inte kan värja oss ifrån. Plötsliga livskriser. Närstående som dör eller bomber som faller på våra gator. Det är en fruktansvärd dystopi och jag säger inte att vi ska gå omkring med den i huvudet – men då och då tror jag att vi behöver tänka tanken. Att allt är till låns. Provisoriskt. Tillfälligt. Att det en dag kanske är någon av oss som sitter där på gatan, med en plastmugg bredvid mig. Med nacken böjd för överheten och utsattheten. Ensam, fattig och frusen. Utlämnad till de förbipasserandes godhet.
Jo jag vet, de är många. Och nej, det går inte att hjälpa alla. Och jag är själv en av dem som går förbi, blundar och ökar farten. Men det händer också att jag stannar. Att jag försöker förstå. Bidra med något. Inte räddningen, inte sanningen, men med växelpengar, en smörgås, en hand på axeln och lite medmänsklighet. En hastig gest i min vardagsstress. Det kräver ingen tid och ingen uppoffring – och jag hoppas innerligt att någon skulle göra detsamma för mig. Om jag hamnade där. Skulle inte du också vilja det?
Gabriella Fäldt
EU-migranternas närvaro i vår omedelbara närhet väcker reaktioner. Dela gärna dina tankar och synpunkter i en kommentar eller skriv ett mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta
Lämna ett svar