Insamling vs tiggare. Hur gör vi nu då?

Kommentarer

5 svar till ”Insamling vs tiggare. Hur gör vi nu då?”

1. 

   Maria Liljenberg

   3 december, 2014

   Båda är behjärtansvärda men jag tror att om det är Guds minsta som sitter och fryser ska vi inte konkurrera med dem, kanske kan vi dela ut lapp-info om sms-ljuset istället. Gud välsigne varje givare, alla dem som nås av pengen men framför alla de som inte nås och så väl behöver den.

   Svara
2. 

   christerhansson

   4 december, 2014

   Reblogga detta på Christer.L.Hansson och kommenterade:
   Det är många nya situationer vi har att förhålla oss till.

   Svara
3. 

   Susanne Wahlstrand

   4 december, 2014

   Jag håller med Maria om att det är Guds minsta, Guds lamm det handlar om! Han lämnade alla i flocken för att hämta det enda som gått förlorat, var det inte så?
   Önskar er allt gott i ert viktiga arbete!

   Svara
4. 

   Birgitta Lounela

   4 december, 2014

   Här i Strängnäs bestämde domkyrkoförsalingen sig för att inte ställa sig brevid den sittande/knäfallande medmänniskan och skramla utanför ICA . Man såg att hela situationen blev en hård bild av verkligheten. Man intensifierar andra sätt att arbeta med julinsamlingen istället (och med husrum för tiggarna i staden tillsamman med pingstkyrkan enligt Strengnäs tidning idag!).

   Idag hade vi på stiftskansliet besök av Urban Jormeus från Svenska kyrkans internationella arbete. Han berättade att många vänt sig till honom med samma fråga inför julkampanjen – hur blir det här? Han berättade också att församlingar tänkt på olika sätt. Det finns dom som artigt och trevligtkunnat etablerat en vänskap med tiggarna och sen har man kunnat samla utanför samma butik. Många intressanta samtal med givare hade det också blivit, om hur komplext det är att hjälpa. Det är kanske det vi måste stå ut med, att det inte är enkelt? Funderar Birgitta

   Svara
5. 

   kyrkis

   4 december, 2014

   Tiggarna är en het fråga. Såg på webben att många gått ur kyrkan för att vi vill göra något för dem. Det är skrämmande.
   Tror att vi med insamling för dom långt borta fronterar tiggeriet. Det är så himla mycket enklare att ge en tia till våra insamlingar eller Världens barn. Man behöver ju inte se lidandet. Man stillar sitt samvete.
   Men hon, tiggerskan med nedböjt huvud, är så svår att möta. Därför är det säkert jätteskönt när en pastor i Jönköping går ut med att det är fel att ge. För då åker de hit istället för att delta i projekt i hemlandet. Som om det skulle vara ett alternativ att låta barnen svälta medan föräldrarna får lite utbildning och praktik.
   På sikt måste hemländerna ta sitt ansvar. Men just nu måste vi sörja för dem så gott vi kan. Både med egna medel och med kyrkans.

   Svara