Det finns inga enkla svar

Vi har nu under ett par månaders tid fokuserat på EU-migranter här på diakonibloggen. Nu knyter vi ihop säcken och konstaterar att det finns många synpunkter och funderingar och att problemet med tiggande EU-migranter inte är enkelt. Situationen finns att angripa på den enskildes nivå, på kommunal, på statlig och inte minst på EU-nivå där påtryckningar måste ske på främst Rumänien.

Ett inlägg som blev mycket uppmärksammat, genom visningar, delningar och kommentarer, var texten från Stockholms stadsmissions hemsida – värt att veta om tiggeri. I denna text och i flera andra framkommer att det sällan handlar om organiserad brottslighet utan om fattiga människor som kämpar för sig och sin familj.

För bara några dagar sen fick vi ett mail som uttryckte att det är fel att förtiga att det också förekommer människohandel i dessa sammanhang. Även om frekvensen är låg blir de människor som verkligen är offer för kriminalitet och människohandel dubbelt utsatta om det förnekas att detta förekommer. Vi kan inte annat än att hålla med om det. ”Om det blir synligt när det är människohandel och när det inte är det så kan dessa de mest utsatta få väldigt mycket mer stöd och hjälp” skriver Karin som mailade oss. På Stadsmissionens hemsida står nu också ett stycke om två kända fall av människohandel för tiggeri där de tilltalade dömts. I Jönköping har en 12-årig pojke omhändertagits där misstanke finns om människohandel för tiggeri.

December brukar kallas givandets månad och ett flertal insamlingar av olika slag pågår. Att ge eller inte ge till EU-migranten med pappmuggen – det har diskuterats i många forum. Vad hjälper – på kortare och längre sikt? Några exempel har lyfts här på bloggen hur insatser kan göras, lokalt, handgripligt, med förnödenheter så som mat och husrum, men också långsiktigt med insatser i hemlandet.

Vi vill också gärna dela med oss av en debattartikel som vi nyligen tipsades om, där prästen Hans Lindholm skriver om situationen för romer i Rumänien och också om det hopp som faktiskt finns.

Flera av blogginläggen har handlat om förhållningssätt, om att tänka sig in i den enskilda människans situation. Allt är provisoriskt. Det kunde ha varit jag! Tänk om livet faller samman där du står...

Peter Svärdsmyr skriver:”Så, tack! Du som varje dag sitter där mellan Nordstans busshållplats och Nils Ericssonterminalen. Tack för att du öppnar mina ögon varenda gång jag ser dig. Du ser ut som en mamma. Du kunde ha varit min mamma. Så är det i livets lotteri. Jag vet det. Så jag skall ge till dig så ofta jag kan. Jag skall be för dig och din familj. Men framförallt skall jag se på dig.”

De orden får avsluta temat för nu. Men det finns anledning att återkomma och det gör vi säkert framöver. Snart börjar vi ett nytt tema här på diakonibloggen – om äldres situation.

/Karin och Lotta