2012 kom det rapporter från Statens folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen som beskriver att drickandet bland äldre ökar. Bland annat skriver Statens folkhälsoinstitut att alkoholrelaterade sjukdoms- och dödsfall i Sverige i åldersgruppen 65-84 år har blivit allt vanligare under de senaste 15 åren.
Det är tragiskt att det ska behöva vara så och samtidigt blir jag inte riktigt förvånad. I dagens samhälle förväntas vi att prestera, vara framgångsrika, ha ett stort nätverk och vara glada. Många bygger också sitt liv kring sitt arbete och när det så är dags att gå i pension kan tomheten bli otroligt stor. Man behöver inte stiga upp på morgonen för att gå till jobbet, man kanske inte känner sig behövd. Visserligen är det säkert skönt i början att rå om sin egen tid, till exempel vara uppe sent på kvällen och sova länge på morgonen, äta frukost i lugn och ro samtidigt som man läser tidningen.
Med tiden kan det bli tråkigt med så mycket egen tid och om man då inte har intressen eller ett nätverk att umgås med är risken stor att det kan bli ett glas vin på kvällen för att sedan utökas till flera kvällar och till slut kanske mer än ett glas vin. I och med åldrandet kan man också drabbas av förluster av nära och kära, av minskad rörlighet och man kan känna sig väldigt ensam. Det förrädiska med alkohol är att den till en början kan lindra nedstämdhet, depression eller sorg vilket kan vara känslor som dyker upp när man blir äldre. Även om forskningen är otillräcklig vad gäller bakomliggande orsaker anser jag att det är viktigt att vi vågar prata om problemet. Min erfarenhet efter 24 års arbete som alkohol- och drogterapeut är att samtal kring alkohol/droger (till exempel lugnande och sömntabletter) och de problem som kan uppstå är så svåra att föra. Skammen och förnekelsen är så stor över att inte kunna hantera sitt liv utan att ”ta hjälp av” alkohol och/eller tabletter att man förnekar problemet på ett sätt som gör att nära och kära inte vågar ta upp ämnet.
Vad kan vi då göra?
Jag tror att vi alla kan hjälpas åt med att våga prata om att livet inte alltid är så enkelt. Vissa perioder kanske man känner sig ensammast i hela världen om vi jämför oss med hur bra andra verkar må. När det gäller äldre kan det vara idé att som arbetsgivare arbeta förebyggande för hur det kan bli när man blir pensionär. Framför allt tror jag det är viktigt att vi ser varandra, lyssnar till varandra och tar varandra på allvar och försöka våga ta bort masker av perfektion och duglighet.
Ämnet alkohol och droger är stort i alla åldersgrupper. Därför är min ambition stor när det gäller att föra ut kunskap om hur det kan bli när alkoholen eller drogerna får för stort utrymme i en människas liv, detta för att moraliserandet ska upphöra och förståelsen öka.
Maria Eibler
Har du också tankar och synpunkter om att bli äldre, något som du vill lyfta? Skicka ett mail till diakoni.se@gmail.com eller skriv en kommentar. /Karin & Lotta, diakonibloggen
Lämna ett svar