Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Se människan

Svenska kyrkans medarbetare möter många äldre människor. Här berättar Elisabeth, diakoniarbetare i Jönköping, om verksamheten distriktskyrkan där hon arbetar.

ängelElisabeth brinner för arbetet med äldre. Hon säger: ”Man orkar inte vara lika aktiv som förr även om många upplever ett friskt åldrande. Då måste det finnas något eller någon som kan bryta vardagen för dem åtminstone lite grann”. Varje vecka anordnas Tisdagsträffen med sopplunch och därefter en inbjuden gäst som har ett program. Många uttrycker uppskattning över att få äta tillsammans med andra någon dag i veckan. Från det intilliggande äldreboende brukar några ansluta till kaffet och programmet för dagen. För dem blir det ett välkommet avbrott i vardagen och ett tillfälle att träffa andra vid kaffebordet. Under sommaren gör sopplunchen uppehåll, men café blir det varje vecka. Vid fint väder kan man sitta ute under de stora lummiga träden i kyrkans park. ”Det är många som tycker att allt det vanliga stannar av under sommaren. Något finns då att gå till”, berättar Elisabeth.  

Ett annat uppskattat inslag är de födelsedagskalas som två gånger om året anordnas för dem i området som fyller 75, 80, 85, 90 och så vidare. Då görs en presentation av kyrkan, verksamheten och dem som arbetar där. Dessa tillfällen kan öppna upp för att inte tröskeln blir så hög om man vid något annat tillfälle vill komma till kyrkan eller kontakta någon av personalen. Varannan vecka har kyrkan ansvar för gudstjänst eller högmässa på äldreboendet som ligger precis intill kyrkan. Elisabeth brukar vara med och då får hon kontakt med de boende men även med personalen, vilket hon också tycker är jätteviktigt.

”Att gå till sjuka och hem till dem som förut varit  med i kyrkans verksamhet tycker jag är en självklarhet.” fortsätter hon. ”Jag försöker också se vilka som inte varit med vid gudstjänster eller andra samlingar på flera veckor, för att då kontakta dem. Många blir förundrade över att vi märkt att de saknats.”

Elisabeth möter alltså tacksamhet och uppskattning av de äldre som hon träffar, och även en hel del anhöriga hör av sig med tack för omsorg och omtanke. ”Jag tycker det är jätteviktigt att se människan även som äldre, trots att hälsa och minne försämras.” säger Elisabeth. ”Det är det som driver mig.”

Har du också tankar och synpunkter om att bli äldre, något som du vill lyfta? Skicka ett mail till diakoni.se@gmail.com eller skriv en kommentar. /Karin & Lotta, diakonibloggen

 

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *