Hon kommer till kyrkan varje söndag. Är hon frisk och på hemmaplan missar hon inte gudstjänsten eller mässan. Kyrkan är hennes andningshål och kraftstation. Där finns ordet, bönen, nattvarden och gudstjänstgemenskapen men också samvaron kring kyrkkaffet, varma leenden och blickar, handslag och kramar och de omtänksamma frågorna – ”Hur är det med dig?” Ibland är maken med. Då kommer hon extra tidigt för att säkert vara på plats när färdtjänstbilen kommer.
För drygt ett år sen var tillvaron annorlunda. Båda makarna var, trots en del krämpor, vitala, aktiva och engagerade. På kort tid förändrades allt. Mannen drabbades av en stor hjärtinfarkt, och i sviterna efter operationen tillstötte en stroke. Från att ha levt ett aktivt liv blev han nu helt beroende av andra människors omsorger. Hon har stått bredvid och bara kunnat se på hur hennes man förändrats, hur många av hans tidigare förmågor och funktioner minskat eller försvunnit.
Hon uttrycker både trötthet och missmod. Hon har svårt att hitta den där enkla vardagsglädjen. En gång berättade hon om en skadad fågel som uppehöll sig i hennes trädgård. Ena vingen var skadad så att den inte kunde flyga. I sitt stilla sinne tänkte hon: ”Jag vet precis hur du har det, lilla fågel. Jag är också vingklippt!”
Vi spelar wordfeud på telefonen och chattar lite grann. Hon uttrycker ofta att hon uppskattar det som ett välkommet inslag i vardagen. Inför konfirmandlägret skrev hon att hon skulle tänka på oss och innesluta oss alla i sina böner. Detta berörde mig eftersom jag vet att hon har så mycket själv att tänka på av praktiska bestyr och oro för maken och framtiden.
Hon uttryckte nyligen beklagande över att hon inte orkar engagera sig lika mycket i det diakonala arbetet i kyrkan som tidigare. Då fick vi andra påminna henne om något som hon och andra i hennes situation behöver höra och veta om – att hon utför diakonala handlingar, Kristi kärleksgärningar, varje dag i mötet med sin anhörige.
/Lotta, diakonibloggen
Många runtom i vårt land vårdar anhöriga. Att ägna tid och energi för att finnas till hands för en älskad närstående är för många det självklara valet. Men det kan också ta mycket kraft och skapa många bekymmer. Kommunerna kan erbjuda kontakt, aktiviteter och avlastning för anhörigvårdare. Ta kontakt med din kommun eller gå in och titta på deras hemsida.
Har du också tankar och synpunkter om att bli äldre, något som du vill lyfta? Skicka ett mail till diakoni.se@gmail.com eller skriv en kommentar. /Karin & Lotta, diakonibloggen
Lämna ett svar