En av diakonibloggens gästbloggare är Peter Svärdsmyr, församlingspedagog och musikkommunikatör. Peter har nyligen kommit ut med en bok, som vi recenserar här.
Bokrecension: Att bli till – om människans innersta längtan och kyrkans yttersta uppdrag. Peter Svärdsmyr (Gloria förlag, 2014)
När jag fick boken Att bli till i min hand skapade den omedelbart en nyfikenhet och förväntan hos mig. Det enkla stilistiska omslaget, den spännande underrubriken – om människans innersta längtan och kyrkans yttersta uppdrag (en lysande formulering i en ordlekares och språkälskares ögon) samt att författaren vid några tillfällen skrivit tänkvärda talande texter för diakonibloggen var faktorer som gjorde att jag direkt började läsa.
Boken är ganska tunn, något som möjligen kan få någon att fundera över substansen i en bok som gör anspråk på att beskriva kyrkans yttersta uppdrag och människans innersta längtan. Höga anspråk är dock inget som präglar författaren, snarare en ödmjuk hållning av att inte vara någon expert men att dela med sig av sina tankar, bjuda in läsaren att ta del av hans resa.
Författaren tar sin utgångspunkt i att människans innersta längtan kan sammanfattas i orden Att bli till. En längtan att bli bekräftad, en längtan som i grunden sträcker sig efter Gud. En längtan som grundläggs när vi är barn och som sedan följer oss. Han skriver om kärleken och om det smärtsamma i vissheten om att våra relationer är ändliga. Han skriver om eldar som tänds, relationer som byggs och om den viktiga frågan i mötet med varandra: Finns jag för dig?
Peter Svärdsmyr har en förmåga att fånga viktiga tankar i kärnfulla formuleringar. Välavvägda ord utan en massa krusiduller. Det är vackert, det är lättillgängligt, men på intet sätt ytligt. För boken manar till eftertanke, ger aha-upplevelser och väcker nya frågor.
Att skriva en slags praktisk manual för på vilket sätt kyrkan i sitt yttersta uppdrag ska möta människans innersta längtan var inte författarens avsikt. Eftersom han inte har de färdiga svaren men öppnar för stora frågor och viktiga samtal, samtal som inte har konsensus som huvudärende utan just samtalet. Han uttrycker också tro och förtröstan på att Gud, som till sitt väsen är relation, redan finns hos varje människa.
”Så, om nu kyrkan och samhället egentligen bara består av helt vanliga människor. Och om Gud redan finns där, hos människan. Då kanske kyrkans yttersta uppdrag egentligen bara handlar om en enda sak. Mötet med människan och gensvaret på hennes innersta längtan.”
Tack, Peter Svärdsmyr för en angelägen och hoppingivande bok!
Charlotte Säll, diakonibloggen
Lämna ett svar