Jag förstår inte vad tiggaren säger.
Han talar ett annat språk.
Ändå talar han till mig allt starkare
för varje gång jag ser honom.
”Du har det bra” säger han. ”De små problem du går med skulle jag gärna byta till mig.”
”Det är svårt att leva här i världen men måste det vara så orättvist?”
Tiggaren avslöjar mig där han sitter.
Kanske är det därför vi vill ha bort honom?
”Bryr du dig så lite?”
”Älskar du dina pengar så högt?”
”Är det så här det är ställt med ditt hjärta?”
Ju mer jag hör hans frågor (fast jag inte förstår hans ord)
desto klarare känner jag igen rösten.
Jag vet vem som brukar fråga mig de frågorna.
Herre Jesus. Är det dig jag ser fattig och förödmjukad?
Du som varit så förunderligt god mot mig?
Är det här jag allra tydligast kan se ditt ansikte?
Min likgiltighet är min största synd.
Kanske kan jag bli hjälpt om
jag ser att tiggarens ansikte är ett älskat ansikte?
och så lära mig att älska?
följ Tomas på http://www.vandravagen.se
EU-migranternas närvaro i vårt samhälle är något som skrivits och talats mycket om. Också här på diakonibloggen lyfte vi detta nu i vintras. Vi ägnar nu några veckor åt uppföljning av sådant som vi tidigare skrivit om. Har du tankar och synpunkter är du välkommen att höra av dig i en kommentar eller via mail, diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar