Idag lämnar vi på diakonibloggen ordet till vår nye biskop i Växjö stift – Fredrik Modéus:
För drygt en vecka sedan träffade jag diakonerna i Växjö stift. Jag är imponerad av deras arbete. Vi talade bland annat om vad en diakonal kyrka är. För mig är tre saker särskilt viktiga. En diakonal kyrka håller samman ord och handling, låter sig påverkas av marginalens människor och värnar den svages rätt – också när andras bekräftelse uteblir.
Gudstjänst och diakoni går inte att skilja åt. En gudstjänst ska inspirera till vardagstjänst, annars fungerar den inte. Ett vardagstjänande ska hämta energi från bibelord, predikan, sakrament, bön och lovsång, annars lever det på egen förmåga. Det är en huvuduppgift för oss i Svenska kyrkan att bygga levande gudstjänstgemenskaper. För medmänniskans skull.
För tio år sedan skrev jag boken Mod att vara kyrka. I förordet står att mod inte handlar om frånvaro av rädsla, utan om att göra det man tror på trots att man är rädd. Jag längtar efter modig diakoni. Det krävs verkligen mod för att nästankärleken ska bli konkret, för att en församling ska våga låta sig påverkas av människor i utanförskap och för att vi ska kunna vara den svages röstbärare.
En diakonal kyrka är obekväm och säger inte bara vad andra förväntar sig. Det gäller utåt – och inåt i de egna sammanhangen. Diakonerna har alltid i uppgift att ropa högt när människor kommer i kläm. Ibland måste det svida i köttet på den etablerade kyrkoorganisationen.
Jag gav diakonerna tre råd:
1) Hojta högre! Det är bra när diakoner skriver artiklar, debatterar, skapar evenemang och är en nagel i ögat på beslutsfattare. Men då måste man vara påläst.
2) Arbeta strategiskt! Diakoni är mer än att rycka ut, starta grupper, vara praktisk och driva verksamhet. Frågan är hur vi gör för att stärka den strategiska kompetensen.
3) Ha en friskvårdskompis! Det är viktigt att ha en följeslagare, någon som vet hur man har det. Själavårdaren behöver själavård. Den som är ett barmhärtighetens tecken måste själv möta barmhärtighet. Och det måste få kosta, både i arbetstid och pengar för arbetsgivaren.
Till sist berättade jag för diakonerna att jag ber för dem. Det är, som jag ser det, en mycket viktig uppgift för en biskop. Inte att säga att man ber. Utan att göra det.
Under mitt första biskopsår bjuder jag in många till samtal. Temat för samlingarna är #vadvilldudela. Alla i Växjö stift som vill får berätta vad de tänker om kyrkans framtid – på webben, via mail, vid samlingar eller på annat sätt. Jag lyssnar uppmärksamt för att sedan kunna ta ut en riktning. Du är välkommen att dela!
Du kan följa biskopen i växjö på twitter
Lämna ett svar