Sommartid innebär för många mer tid för läsning. Under sommaren delar vi på diakonibloggen några bokrecensioner. Här kommer den första.
”Vi smög oss till Äppelviken en kväll när månen var rund … Jag hade himlen i mina händer. Allt det jag velat ha, solen och stjärnorna hade jag redan hos dig.” Det var 80-tal, jag var tonåring och Laila Dahl sjöng från sin skiva en av de finaste kärleksvisor jag hade hört. Och jag drömde tonårsromantiska drömmar om förälskelse och evig lycka.
Bokrecension: Att gå sönder och bli hel igen. Finns det läkning efter otroheten? av Laila Dahl (Libris, 2015)
25-30 år efter ”Äppelviken” läser jag Laila Dahls bok om den kris som uppstod i hennes och familjens liv till följd av otrohet. En dag visar hennes man Jan en bild av en nyfödd bebis och säger: ”Detta är min son”. I den stunden kastas hon in i ett virrvarr av tankar och känslor. En kaotisk tid följer, för Laila, Jan och också för deras gemensamma barn. Bokens första del är Lailas och Jans egen berättelse om vad som hände. Jag slås av hur insiktsfull och eftertänksam berättelsen är. I förordet uttrycks tydligt att orden har vägts noga och att berättandet inte är en del i bearbetningsprocessen. ”Innehållet är en sammanfattning av de insikter och den bearbetning vi hittills har gjort och de erfarenheter vi anser på ett eller annat sätt vara konstruktiva att dela.” Det är på ett sätt mycket utlämnande och, som Laila Dahl själv uttrycker det, ömtåligt material. Det är starkt och hjärtskärande att så ärligt få ta del av Lailas, och även Jans, berättelse. Samtidigt är det beskrivet på ett sätt som visar på intentionen att dela en dyrköpt erfarenhet i syfte att hjälpa eller förebygga för någon annan.
I resten av boken använder Laila Dahl sin yrkeskunskap och sina erfarenheter från arbetet som terapeut i parrelationer då hon resonerar om otrohet som fenomen och om processer som bidrar till läkning efter otrohet. Det handlar om läkning för den egna personligheten hos den som blivit sviken liksom hos den som står för sveket, men även frågan om det finns möjlighet också att läka den skadade relationen. Hennes utgångspunkt är att otroheten i första hand är en flykt från en själv, och hon utgår både från det som vi människor har med oss i bagaget från vår uppväxt men också det vi erfar från händelser och relationer senare i livet.
Trots att denna bokens andra del har en mera professionell och teoretisk prägel upplever jag den inte distanserad eller stram som en del mera fackmässiga böcker kan vara. Laila Dahl skriver engagerat och kryddar sin framställning med förklarande bilder och exempel. Hon varvar det teoretiska med egna insikter och reflektioner. Att också ha tagit del av berättelsen i bokens första del ger automatiskt ett intresse och en visshet om att författaren vet vad hon skriver om, inte bara genom sin yrkesroll utan också genom sin egen erfarenhet.
Sist men inte minst: Den här boken handlar inte ”bara” om otrohet och vad det för med sig. Den utmanar allas våra parrelationer, hur vi uppmuntrar och uppmärksammar varandra, om vi lyssnar på våra egna och den andres känslor. Den konstaterar att vi alla har förmågan att attraheras av flera personer samtidigt och därmed att vi inte kan avfärda risken för otrohet till att bara gälla andra än oss själva. Den utmanar vårt eget och vårt gemensamma ansvar att verka för en relation där flyktbehovet kan minska. En angelägen bok för alla som har en liknande erfarenhet som Laila Dahl och hennes familj, liksom för den som vill vara ett stöd för någon som drabbats av otrohet och dess följder. Men också för var och en som vill värna en respektfull och tillitsfull relation med sin partner.
Charlotte Säll, diakonibloggen
Laila Dahl är diplomerad par- och relationsterapeut och artist. Hon håller också föreläsningar i ord och ton om relationer och personligt växande. Hon driver TerapiStudion och ParterapiStockholm.
Lämna ett svar