Vardagsikoner

Sommartid innebär för många mer tid för läsning. Under sommaren delar vi på diakonibloggen några bokrecensioner. Här kommer den sjätte.

Bokrecension: Vardagsikoner av J. Peter Södergård (2014, Verbum)Sedan ett antal år tillbaka ger Svenska kyrkans ärkebiskop ut en fastebok inför fastetiden före påsken. Det är en sed som har sitt ursprung i den anglikanska traditionen där böcker getts ut inför fastetiden till vägledning och fördjupning på trons väg. Det är inte ärkebiskopen själv som är författare utan ärkebiskopen ger någon ny i uppdrag att skriva varje år. 2015 föll valet på J. Peter Södergård som är kyrkoherde i Delsbo i Hälsingland (och teologie doktor).

Södergård ger oss i sin bok åtta stycken vardagsikoner, bilder, episoder ur vardagslivet som har som uppgift ”att visa att Jesus Kristus finns hos oss” som han själv skriver. En ikon har till uppgift att vara ett fönster mot det himmelska. Vi ser på ikonen och ikonen ser på oss. Jag skulle nog vilja förtydliga det något med att säga att hans vardagsikoner, hämtade ur hans eget liv, visar på Kristusmönstret – genom död till liv – i vardagens enkelhet. ”Att ge sig själv, ja, att ge allt – det är Guds sätt att verka”. Eller som han skriver på ett annat ställe: ”Sorgen kan släcka tro, men den kan också öppna oss för himmelriket. I allt gör den oss mera sårbara, mera mänskliga”.

Eftersom boken är tänkt som en kortare reflektionsbok, både för enskilt och gemensamt bruk är varje vardagsikon tydligt indelad i olika delar. Först med själva bilden, därefter tolkningen och sedan en inbjudan till konkret kristen handling – askesis. Varje ikon avslutas med samtalsfrågor. För egen del är det askesen som ger mest behållning. Jag uppskattar verkligen att bli sporrad till att göra trons liv konkret. Särskilt bränner det till i mig när Södergård talar om att göra fridshälsningen till en ödmjuk bön för alla de som jag inte tycker om eller som rent av gör mig ledsen.

Något annat jag uppskattar med denna bok är den rika användningen av kyrkofäder, skolastiker, Luther och moderna författare. Det ger den tyngd och spänst! Buljongtärningar som ”Ordet har burit vårt kött för att människorna skall bära Anden” av Athanasios av Alexandria eller ”Förakta inte de fattiga. Fråga vilka de är och ni kommer att upptäcka deras storhet – de har frälsarens ansikte – Gud älskar delandet och medlidandet. Det gudomliggör dem hos vilka de finns.” av Gregorius av Nyssa.

Eftersom boken inte är bunden till någon särskild textårgång eller passionshistoria kan boken med fördel även läsas nästa fasta, ja kanske redan till advent?

Fredrik Hollertz, präst Gräshagskyrkan, Jönköping