Det är nyårsdagen, en dag med väldigt starkt symbolvärde i att få lov att börja på nytt, att våga se framåt, att önska och att förvänta. Det är nu mer än tre år sen vi startade diakonibloggen. Fortfarande är visionen densamma – diakonibloggen är en samlingssida på nätet för att lyfta fram, hylla, beklaga, fira och inspirera till diakonalt arbete inom Svenska kyrkan, men också lyfta aktuella sociala frågor i samhällsdebatten. Vi fortsätter – men inte ensamma! Vi är så glada och tacksamma för alla läsare, för er som kommenterar, som reflekterar och inspirerar. Ett extra stort TACK till alla er gästbloggare – utan era reflektioner och perspektiv som ibland vänder upp och ner på invanda tankebanor hade bloggen inte haft det digitala utrymme som den faktiskt har.
Året som gått började med ett tema kring döden. Vi berörde de äldres situation, därefter handlade det om existensiell hälsa och sedan avslutade vi med flyktingars situation. År 2016 fortsätter vi inledningsvis med samma tema – för det är så högaktuellt, just med flyktingsituationen och hur vi tänker och agerar vidare. Vi citerar en text av Peter Svärdsmyr:
”Det är märkligt hur lika vi människor är, i grunden. Det kanske är därför det gör så ont att titta på nyheterna nuförtiden. Det gör ont för man kan förstå desperationen. Som när föräldrar sätter sig med sina barn i överfulla båtar och riskerar att ta livet av hela familjen. Det handlar inte bara om det direkta. Om mat och kläder. Det handlar om något större. Om framtid, hopp och om en inre människa som skriker efter att få existera. Det är inte bara magen och plånboken som manar. Det är också hjärtat och anden som helt enkelt inte står ut mer, efter år av psykisk misshandel i korruptionens kaos.”
Med förhoppning om fortsatt tankeutbyte, kommentarer, gästbloggsinlägg och delningar önskar vi ett gott nytt år 2016! Med medmänsklighet i fokus.
/Karin & Lotta
Lämna ett svar