Anna (som egentligen heter något annat) kom till Sverige för ca ett och ett halvt år sedan tillsammans med sin tonårsdotter. Hon kommer från Aleppo i Syrien. ”Livet var perfekt före kriget”, berättar hon. Då hade hon ett mycket bra liv och arbetade som modedesigner. Men ISIS fanns i området och hon blev tvungen att fly eftersom hon är kristen. Hon flydde genom det riskabla Khanasserområdet och tvingades betala en stor summa pengar som lösen för att inte bli kidnappad eller skjuten.
Först kom Anna med sin dotter till Armenien där de stannade några månader. Det var emellertid mycket svårt att hitta jobb och försörja sig. 
Hon ville söka sig en bättre tillvaro för sig och sin dotter i Europa och via Italien kom hon så småningom till Sverige. I Italien blev hon arresterad för att ha använt falskt pass och blev hänvisad till ett flyktingläger. Hon beslöt att de skulle försöka ta sig vidare från Italien och med bil kom de båda till Sverige. Här fick hon avslag på sin asylansökan med hänvisning till Dublinförordningen. Därför har hon under ett antal månader levt gömd tillsammans med sin dotter.
Nu har Anna och hennes dotter kunnat söka asyl igen. Flickan går på högstadiet och de har funnit ett sammanhang och vänner i Svenska kyrkan, där de alltid deltar i gudstjänsterna. Anna är ofta med och ordnar med kyrkkaffe och annat i kyrkans verksamhet och hennes dotter är ledare i söndagsskolan.
När jag frågar Anna vad hon tänker om framtiden svarar hon: ”Jag älskar mitt hemland, men som det ser ut där nu finns det ingen framtid för min dotter. Därför vill vi stanna i Sverige.”
Berättat för Lotta, diakonibloggen
Bilden ovan visar hur Anna dolde sitt hår och ansikte under flykten.
Vi fokuserar på flyktingar – möten och berättelser. Vill du dela erfarenheter? Skriv en kommentar eller maila till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar